I den lilla korsningen Stureplan
Det blev en oerhört bra spelning på O-baren i torsdags. Det är egentligen ganska sällan men viss musik får mig i viss eufori. Det kan vara när jag hör en särskild låt ute på krogen framåt morgontimmarna, när jag hör en låt på radion som jag inte hört på väldigt länge, eller när jag ser just Markus Krunegård live. När musiken känns i hela kroppen och när man är med på varje textrad. När det är så jäkla bra. Som på O-baren i torsdags.
Från första tonerna i Minusgrader rensar luften, via andra godbitar från Mänsklig Värme som Love of My Life, Vår Sista Dans och Korallreven, till den härliga avslutningen med "Askan är den bästa jorden"", "Ge mig ingen vit skit ge mig afrobeat" (ösig!) och "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel". Det blir inte mycket bättre än så.
Och en kväll som denna behöver Markus inte ens spela sin största hit Jag är en Vampyr. Det är ett styrkebevis, att Markus numera har så många bra låtar att han inte behöver spela sin största hit för att göra en konsert komplett.
Läsaren med signaturen H har sammanfattar konserten lite mer utförligt och bättre :
Grym jävla spelning som innehöll det mesta. En packad och halvt förkyld Markus på utmärkt humör levererade fullt ut. Mellansnacket var intressant med roliga anekdoter och det var hela tiden ett bra riv i engagemanget på scenen. En lätt frustration över ljudnivån (som var märkligt låg i början och inte gjorde inledande "Minusgrader rensar luften" rättvisa) ledde till att han successivt på egen hand höjde gitarren så att det kulminerade när "Everybody hurts" kickade igång.
Några till av låtarna vi bjöds på var "Love of my life", "Vår sista dans", "Hela livet var ett disco" och "Korallreven & Vintergatan". Just K&V känns som en potentiell "allsångs-gigant" till sommarens festivaler. Den har allt som krävs för att förlösa dom där härliga känslorna i kroppen. Låten visar återigen vilket fantastiskt geni Markus Krunegård är och den växer och blir något annat, något större live. När 10 tusen sjunger med på någon grym festival kommer ni säkerligen förstå precis vad jag menar.
Mot slutet av spelningen när rösten började svika och "Askan är den bästa jorden" klingat ut kändes det som man fått så mycket mer än vad man hoppats på. Markus kände sig dock inte riktigt klar än utan frågade om vi ville höra mer. Efter ett kort och tydligen oenigt samråd mellan bandet på scen använde Markus sitt veto (med argumentet: "ingen av dom andra vill spela den, men det vill jag") och bjöd på den dansanta "Ge mig ingen vit skit ge mig afrobeat" där han passade på att vilade upp sin stämma inför avslutande och alltid lika fantastiska "Ibland gör man rätt ibland gör man fel".
***
***
Från första tonerna i Minusgrader rensar luften, via andra godbitar från Mänsklig Värme som Love of My Life, Vår Sista Dans och Korallreven, till den härliga avslutningen med "Askan är den bästa jorden"", "Ge mig ingen vit skit ge mig afrobeat" (ösig!) och "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel". Det blir inte mycket bättre än så.
Och en kväll som denna behöver Markus inte ens spela sin största hit Jag är en Vampyr. Det är ett styrkebevis, att Markus numera har så många bra låtar att han inte behöver spela sin största hit för att göra en konsert komplett.
Läsaren med signaturen H har sammanfattar konserten lite mer utförligt och bättre :
Grym jävla spelning som innehöll det mesta. En packad och halvt förkyld Markus på utmärkt humör levererade fullt ut. Mellansnacket var intressant med roliga anekdoter och det var hela tiden ett bra riv i engagemanget på scenen. En lätt frustration över ljudnivån (som var märkligt låg i början och inte gjorde inledande "Minusgrader rensar luften" rättvisa) ledde till att han successivt på egen hand höjde gitarren så att det kulminerade när "Everybody hurts" kickade igång.
Några till av låtarna vi bjöds på var "Love of my life", "Vår sista dans", "Hela livet var ett disco" och "Korallreven & Vintergatan". Just K&V känns som en potentiell "allsångs-gigant" till sommarens festivaler. Den har allt som krävs för att förlösa dom där härliga känslorna i kroppen. Låten visar återigen vilket fantastiskt geni Markus Krunegård är och den växer och blir något annat, något större live. När 10 tusen sjunger med på någon grym festival kommer ni säkerligen förstå precis vad jag menar.
Mot slutet av spelningen när rösten började svika och "Askan är den bästa jorden" klingat ut kändes det som man fått så mycket mer än vad man hoppats på. Markus kände sig dock inte riktigt klar än utan frågade om vi ville höra mer. Efter ett kort och tydligen oenigt samråd mellan bandet på scen använde Markus sitt veto (med argumentet: "ingen av dom andra vill spela den, men det vill jag") och bjöd på den dansanta "Ge mig ingen vit skit ge mig afrobeat" där han passade på att vilade upp sin stämma inför avslutande och alltid lika fantastiska "Ibland gör man rätt ibland gör man fel".
***
Låtarna från Mänsklig Värme växer hela tiden och jag har kanske ett smalt spektra men jag tror inte vi får någon bättre musik från nån svensk artist i år. Ville bara säga det.
***
Idag, när det snöar ute fast det är i mitten på april, borde man bara sätta på "Birds" och gömma sig under sängen tills våren kommit tillbaka. Vi säger så.
/J
/J
Kommentarer
Skrivet av: Simon
mitt i allt vad det gäller solo för Markus hittar jag en gammal goding i trevligt format, från 2005!
http://www.youtube.com/watch?v=8lNNI992tyw&feature=related
Skrivet av: Jens
Riktigt bra, tack för den! Hade inte sett det klippet förut. Lägger upp den i nästa inlägg :)
Trackback