dagenskrune

 

Min vän i New York ville ha hjälp med en "Sandy Hurricane"-lista igår till Spotify och den första låt som jag tänkte på var "E4, E18, Väg 13". Jag tycker att den är så mysig och den passar särskilt bra i dessa tider. När jag och mitt ex i gick i ide i fjol och gömde oss för höstrusket var det refrängen ovan som satte tonen. Om man har någon att gömma sig med mot stormar och mörker, så behöver man inte vara rädd. 

Det är inte lika roligt att ta sig an hösten och vintern ensam.  I New York för två veckor sen såg jag lite framemot hösten på hemmaplan med nya jobb-utmaningar, sköna hemmakvällar och Krunegård-turnén. Det har bara gått två veckor men det mesta verkar rinna ut i sanden och jag hade glömt hur kallt det kan vara i oktober. Jobbet har blivit försenat, om det ens blir något, och hemmakvällarna är inte så sköna. Förra veckan botade jag tristessen med hårda utgångar, vilket bara ledde till bakfylla och större misär. Men jag lär göra om samma misstag denna vecka. Det finns inte så mycket annat att göra. 

Krunegårds turné finns kvar att se framemot och som jag längtar. Och en fördel med mindre (inget?) jobb är att jag kan gå på fler konserter. Jag var rädd för att behöva missa någon av spelningarna i Uppsala, Malmö eller Norrtälje, men i nuläget ser det ut att gå. 
I lördags smygstartade Krunegård sin höstturné med spelning i Oslo och där var det live-premiär för "Vi dansar bättre utan kläder" i nya versionen. Det ser inte att vara så mycket folk på plats men norrmännen är väl inte heller kända för sin musiksmak:

 

Höstturnén ser ut enligt följer: 

Borta bra men hemma...nja, jag vet inte ändå. 

 

New York var fantastiskt bra. Jag hade aldrig någon karta eller nån guidebok, missade turisterna och missade Frihetsgudinnan och hennes vänner. Istället var Krunegårds "New York" enda utgångspunkten och det räckte bra. 

Jag var visserligen lite vilse när jag landat hårt i NYC. "Om jag bara kommer till Brooklyn så hittar jag rätt." Eller inte. Att Brooklyn är lika stort som Stockholm borde jag veta vid det här laget. 
Men det är ingen fara att gå vilse i New York. Det finns så många vänliga människor som hjälper dig att komma rätt. New York är en välkomnande stad och du känner det direkt. Det är det som jag framförallt tar med mig hem. Staden genomsyras av en sjyst attityd, från svartaste Brooklyn till vitaste Manhattan. I Lilla Italien, Chinatown, ja vart du än åker. "Egna kvarter för alla länder" och du känner dig hemma överallt. Det var några veckor med trevliga ute- och hemmakvällar, NFL och MLB-matcher, shopping och nya bekantskaper - men atmosfären var det bästa. Det är inte det att folk är bättre i NYC än i Sverige, det handlar bara om att man generellt försöker lite mer. Vi kan mycket bättre i Sverige.

 

Det var skönt att komma hem till Skåne och bli ompysslad och jag såg framemot att återvända till Stockholm. Jag tog tåget upp idag och jag vet inte, luften gick ur mig lite när jag kom fram. Kanske är jag bara trött (hur länge kan man skylla på jetlag?) men det var ingen bra återförening. Det har blivit riktig höst sen jag var här sist och nu börjar alla ge upp. Stockholm är vackert även på hösten men folk är kalla, i alla kvarter. Jag hade hunnit vänja mig vid något annat. En del försöker men atmosfären är genomsyrad av kyla och så kommer det vara fram tills april. Jag är själv inget glatt helgon, när jag ligger vaken om nätterna tänker jag knappast några positiva tankar överhuvudtaget. Men när jag går ut på gatan försöker ha en sjyst attityd, det är inte så svårt att vara snäll. Det är dumt att ge upp redan för det kommer bli mycket kallare och mörkare än så här.

 

En fin sak med hösten är Markusevangeliet. Det är tidernas bästa höstskiva och jag älskar den. Den känns alltid extra relevant på hösten/vintern och den kommer finnas med mig varje dag. Markusevangeliet fångar allt vemod, all längtan efter nåt bättre och massa andra känslor som bara Markus kan sätta fingret på. Förmodligen har jag redan skrivit förut om varför Markusevengeliet fungerar så bra i dessa tider. Och ni vet ju själva. Annars är det bara sätta sig på bussen genom ett höstruskigt Stockholm och sätta på "Den som dör får se" eller Hjälp. Den känslan.
New York är kanske en fantastiskt stad men vi har Krunegård i Stockholm. Och snart börjar turnén. 

 

***

Markus är gästredaktör för Musikguiden denna vecka på P3 och måndags och tisdags-programmen finns att lyssna på här: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4067&grupp=13741