Serenades & världen

Som sagt, nu börjar det hända saker. Serenades lanseras globalt den 15 november med en ep, som innehåller Come Home, Oceans, Miracles samt en Come Home-Remix av Peter, Bjorn and John. Ska bli hur spännande som helst.

Jag återkommer imorn när bakfyllan släppt. Tills dess, nya Oceans-videon:

Europaturné!

London, Berlin, München!

Äntligen händer det lite kring Serenades! Fyra konsertdatum är inplanerade ute i Europa och det bär av redan den 22:e november för gig i London på Electricity Showrooms. Om det blir med full sättning eller ett mer komprimerat band på scen återstår att se, men det lutar väl åt det senare. Hur som helst känns det roligt att även utomsocknes nu får chansen att se Sveriges mest lovande duo live.

Själv är jag nog mest sugen på spelningen i Berlin på Comet Club den 24:e november. Berlin är en skön stad och att se Serenades i Tyskland med likasinnade hade varit något särskilt. Dock är pengar ett stort hinder. Ett annat hinder är att min enda kontakt i Berlin är en gammal flört som har den dåliga smaken att inte gilla Krunegård. Men i nödfall får jag gå dit själv. Pengar är nog det största hindret trots allt. Vi får se.

Schemat för Europaturnén:
22 november: London - Electricity Showrooms
23 november: London - Slaughtered Lamb (inget för veganer)
24 november: Berlin - Comet Club
26 november: München - On3 Festival at Br Funkhaus

Återkommer med mer info inom kort.
/J

"Hej snälla kan ni ändra exakt allting"

Jag var i Hamburg i helgen och det är verkligen en fin stad. Mycket träd, alléer och vatten och hösten hade inte kommit lika långt där som här. Jag hade gärna stannat några dagar eller år längre, helst hos den där ursöta tyskan med tandställningen som jag aldrig lärde känna, men annars i stadsdelen St Pauli. St Pauli andas arbetarklass och jag älskar det. På dagarna är det härligt lummigt med en soft stämning, och på kvällarna förvandlas St Pauli till ett av norra Europas bästa festkvarter. Men det är synd att det ska finnas så många prostituerade där, det är synd att vi inte kommit längre än så.

Nu blir det nog inte fler utlandsresor för egen del i år. Sverige är inget vidare i november och jag hade gärna hållit mig borta. Men det finns inga pengar och det finns inte så mycket hopp heller. Vi får försöka göra det bästa av det.

***
Det verkar vara få som hört den, men den är verkligen värd att lyssna på. Jag syftar på Aeneas&Ivans Mix av Sörmlandsleden som finns på Markus Myspace. Versionen har ett skönt sound med Lindsey Buckingham-inspirerad gitarr (tänk The Chain) och är hela åtta minuter lång:
http://www.myspace.com/markuskrunegrd/music/songs/s-rmlandsleden-aeneas-ivan-mix-mp3-79739164

***
Dante Kinnunnen, som ligger bakom sköna covern "Next to You", kommer supporta Serenades på spelningen i Malmö den 2 december. Lär bli en fin uppvärmning inför Markus och Adams entré.

***
Jag nämnde Hamburg Night med Laakso senast och av en slump ramlade jag över en gammal intervju i Expressen där Markus nämnde bakgrunden till låten:
- ...Om det är en publik på tolv pers då blir det inte handen i luften. Jag minns en Laakso-spelning i Hamburg. Det var första gången vi hade folk på gästlistan. Vi var helt säkra på att "nu lossnar det för oss". Men vi hade fler på listan än som faktiskt kom på spelningen. Det var en hemsk kväll. Men det blev en bra låt på andra skivan. Hamburg night.

***
En Laakso-comeback hade inte suttit fel.

När en flicka talar danska

Jag var på kryssning (Köpenhamn-Oslo) söndag-tis fm och ni vet vad det innebär. Människor som dansar ohämmat till något slitet coverband, alkohol som flödar, och en känsla av att "det som händer på båten, stannar på båten". Jag kan inte låta bli att gilla det.
Det är trots allt mer äkta att festa på det viset, än som många gör i exempelvis Sthlm. Gå till en halvcool klubb i innerstan och du ser alldeles för många som håller tillbaka. Det finns någon slags oskriven regel om att man inte ska visa för mycket danslust, inte visa för mycket lust för drickan eller för mycket lust för någon av det motsatta könet. Ligg lågt och spela svår, annars får du gå hem ensam. Alla som har varit på Trädgården vet vad jag menar.
Men det finns förstås fördelar och nackdelar med allt. I längden hade man nog tröttnat på danska fyllon med slipsen på huvet.

Igårkväll hade jag Markus "Hela livet var ett disco" på huvudet. Det var bjud upp-dans på båten och jag satt och tvekade på om jag skulle våga. Jag tycker att det är ganska kul att dansa, men jag är en blyg charmör och dessutom var jag ganska nykter igår. Ryggen mot väggen, tittar på sista dansen. På vägen hem lovar jag mig själv igen att nästa vecka bjuder jag upp nån, vemsomhelst.
Men jag har tröttnat på den där känslan som Markus träffar så bra med de raderna. Att gå och ångra sig efteråt för saker man gjorde eller inte gjorde.
Så igår vid dansen tog jag mod till mig, gick över hela lokalen och bjöd upp en söt danska. Hon tackade ja och sedan dansade vi ohämmat till ett slitet coverband, precis som det ska vara. Det blev en trevlig kväll.

***
Sedan finns det ju andra kvällar, när man vet vad man vill ha, men ändå inte kan få det. När den finaste tjejen på stället redan har en pojkvän, som bor långt bort men ändå för nära. 

***
Det är lite nyhetstorka kring Markus och Serenades just nu, men om någon har nyhetstips eller andra förslag på tänkbara saker att skriva om, maila gärna [email protected] eller kommentera.
/J

Efter midnatt börjar livet

Det här inlägget kan bli lite dystert, det är dystert att vara bakfull o ensam. I mörkret på dansgolvet med en flaska vin i kroppen är jag rätt fantastisk, men det kommer alltid en morgondag. Bakfulla dagar när man är mörk i sinnet och när man bara vill att stan ska regna sönder. Men det är alltid sol ute när man är bakfull.

Jag tror jag måste sakta ner, jag är för gammal för att festa tre dagar i veckan. Och jag är för gammal för att festa med människor som inte vet vilka The Smiths är. This Charming Man, är den ny eller?
De spelade i alla fall "Jag är en Vampyr" på klubben igår och jag älskar att dansa till världens bästa låt. Någon tjej dök upp ur tomma intet och trodde att jag raggade på henne under låten. Men jag sjöng bara för henne, det är skillnad. Jag kan inte vara tyst under Jag är en Vampyr. 

Sådana här dagen-efter-dagar känns det surt att man inte har något mellanläge med festandet. Det är tomgångskörning eller femmans växel i 140. Antingen eller. Men nästa gång, på lördag, då ska jag ta det lugnt. Försöka i alla fall. Det finns ju en dag efter med.

***
Jag hade inte tänkt skriva om denna icke-nyhet, men jag kan inte låta bli. Någon kille som ser ut att vara 11 år, och förmodligen är 12, ska sjunga "Jag är en Vampyr" på Idol på fredag. Jag spyr. Idol är för mig som en usel karaoke-tävling i samma klass som när ens vänner kör "Singstar" på fyllan. Det låter inte bättre än så. Och jag lyssnar hellre på fulla amatörer framför tvn, än på själlösa amatörer på tvn.
Så jag ska nog inte kolla på fredag, men vi får se. Att se någon snorunge massakrera Vampyr i direktsändning är ju ungefär som att kolla på en bilolycka. Du vill inte se, du vill inte få otäcka bilder på näthinnan, men du smygkikar ändå.

***
Norsk radiointervju med Serenades (spana in den mysiga versionen av Walking Home): http://www.nrk.no/lydverket/vennskapets-serenader/
***
Stockholm har blivit kallt och det lär vara ännu kallare när jag kommer tillbaka om två veckor. Närmaste tiden blir det Skånebesök, Oslo-kryssning och Hamburgweekend. Det kan bli lite mindre bloggande men jag ska försöka vara någorlunda aktiv. Tack för att ni läser.
/J

Andra helgen i juli

Markus gjorde en enda solospelning i somras och jag missade den. Jag hade sedan länge planerat in i kalendern att besöka Munken in the Park, ifall Markus schemalades till lördagen. Men konserten i Norrköping blev av på fredagen och jag fick varken ihop det med jobb eller vänner att åka med.

Istället hängde jag med mitt ex och hennes familj ut på segeltur i Sthlms Skärgård. Det var en upplevelse på flera sätt. Det var min första segeltur i livet (hej lantis) och det var också första gången som jag kände mig exotisk. Exotisk och lite utanför, som brunögd och skåning på öar befolkade av blåögd överklass med rent uttal.
Men skämt åsido, det var en underbar helg. Solen sken, vattnet var varmt och min flickvän var vackrare än någonsin. Vi solade och drack öl, bastubadade, simmade efter båten, och myste i hytten. Det var fint, som Stjärnfallet på en Krunegård-konsert.
Efter den helgen i juli hade jag och hon några underbara stunder och dagar till. Men nerförsbacken kommer i alla förhållanden och vi kom aldrig upp för den igen. Det gick långsamt utför och vid stupet sa hon hejdå och stannade kvar medan jag föll.
Väl nere på botten är det bara att plocka ihop resterna och försöka gå vidare. Och vidare för mig betydde nästa, nästa, nästa tjej.

Tillbaka till konserten på Munken in the Park. Enligt följande youtube-klipp spelade Markus en ny låt. Någon som var där, som vet vad som sades före eller efter låten? Är den tilltänkt till en kommande soloskiva? Lovande är den i alla fall.

Dreamin' Man

USA drar i mig hela tiden. Jag vet inte vad det är, men både kropp och själ vill bort till Amerikatt och leva livet de lever där. Ibland vill jag till någon skön och oupptäckt stad som Atlanta, ibland vill jag leva i Asheville i fantastiskt vackra Appalacherna, ibland vill jag bara bo på prärien som Laura Ingalls. Om dagarna sitter jag och gör upp resrutter i amerikanska södern, helt meningslösa resrutter eftersom jag inte kommer ha pengarna. Det är en stor sorg.
Inatt drömde jag att jag var på baseballmatch, mellan New York Yankees och Minnesota. Jag vet inte ens om Minnesota har ett lag i högstaligan, men de var hur som helst usla. Jag satt på planen och tröstade en av tjejerna i deras lag och hon var halvnaken av nån anledning. Men det var ingen sån dröm, det var en dröm om USA.

Och jag hoppas verkligen att Serenades gör turné i staterna nästa år. De hade passat som handen i handsken där. Blir det USA-turné så följer jag med. När Markus och Adam är lyckligt ovetandes och förväntansfulla på Arlanda inför resan, tar jag chansen o gömmer mig i en av Markus koffertar.
"Åk inte dit, du kommer bli biten o aldrig vilja åka hem igen". Okej, jag tar den risken".
När vi sedan landat hårt i New York och kommit förbi gubben i tullen väntar överraskningen. Med halvbruten rygg (knak) dyker jag upp från en av väskorna inför förvånade ögon: "Eh, hej?".
Och sen, när Markus kommit över att merparten av hans kläder ligger på nån toa på Arlanda, får jag följa med som springpojke/festfixare. Det blir en härlig turné/roadtrip över USA:s vidder och efter en konsert i Arkansas, hittar jag henne.
Vid turnéavslutet i närheten av Hollywood Hills berättar jag för bandet att jag stannar i USA. Till tonerna av någon sorglig musik, säg Bobby Jean med Bruce, tar vi avsked och önskar varandra lycka till i framtiden. Serenades är stora nu och på vägen hem ska de lira på David Letterman Show. Även om vi alla vet att Jay Leno Show är the real deal.
I solnedgången tar jag min blåa Dogde österut med öknen på ena sidan och bergen på den andra. Till tonerna av "Unknown Legend" är siktet inställt mot min söta och okomplicerade redneck-tjej i utkanterna av Little Rock. Och på en mindre väg i Oklahoma kraschar jag rakt in i en trailer och dör lycklig i världens bästa land.

***
Jag har nog inte riktigt vaknat än.

***
Hoppas ni får en fin helg. Själv har jag inga planer alls men det löser sig säkert. Annars får jag väl drömma mig bort. Nästa inlägg kommer att handla om en "ny låt" från Markus som figurerar på youtube. Hörs!
/J

Wednesday night and I'm going out, it's been so long since last time.

Temat från förra inlägget fortsätter. Solen är på väg ner, ölen står på kylning och ikväll blir det utgång.

***
Jag blir mer och mer övertygad om att Serenades kommer slå utomlands. Mina vänner utanför Sveriges gränser är förvisso lätträknade men alla är överens: Serenades kommer bli stora. Först nästa år ska Serenades lanseras globalt men redan nu börjar folk från utsocknes upptäcka världens bästa högkonjukturspop. Jag vet att de spelas i Cordoba Argentina, av min vän Alejandra, och jag vet att Lukas spelar dem i Rio de Janeiro. Nästa år kommer de spelas överallt, med rätt uppbackning från skivbolaget.
***
Läsaren Alina, från Ryssland om jag inte minns fel, tipsade om att Serenades spelade på Marc O'Polos butik på Biblioteksgatan i Sthlm förra veckan. Jag bor bara 20 minuter därifrån men visste dessvärre inte om arrangemanget. Lite surt men hur som helst, en inspelning därifrån: 
http://www.youtube.com/watch?v=RPfSDZnXWhI
***
Vi hörs i veckan. Ta hand om er.
/J

I've got my moments when I'm less sober

Försvunna dar och eviga nätter 
Vätskeersättning och värktabletter var allt man behövde

Det är såna dagar nu. När man korkar upp på fredagskvällen och vaknar upp ur ruset två dagar senare, och däremellan levt på vin, alvedon och dålig mat. Jag tror inte att det är så nyttigt men jag behöver det.
Och det är härligt att dansa bort alla dåliga tankar och bara köra. Igår dansade vi som om det inte fanns någon morgondag och jag hade roligare än på länge.
Lika kul dagen efter är det sällan. När man vaknar upp med ett svart hål i magen som suger åt sig all framtidstro och hopp. Men det går alltid över. Synd bara att det dröjer några dagar till nästa verklighetsflykt.

Fast jag ska nog dra ner på drickandet (hört den förut?). Om jag bara druckit lite mindre igår, hade jag kanske kommit ihåg att ta hennes nummer på vägen hem. Hon som var lika söt som chokladmjölken jag drack. Och med mindre alkohol i kroppen hade jag kanske kunnat ge ett lite mer seriöst intryck. Jag pratar alldeles för mycket när jag är onykter. Men en chans till kan man väl vara värd.

***
Serenades lirade i Oslo förra veckan men jag har inte hittat några konsertbilder eller recensioner. Någon som läst något, eller som till och med var där? Maila gärna [email protected] såfall.