Tom är ingenting och det var tomt i mig

Alla tider och minnen har sina soundtrack. Album och låtar som man lyssnade på intensivt under en viss tid och därför fortfarande hör samman med vissa perioder av ens liv. När jag läste journalistik i en skog utanför Vetlanda för några år sedan var det album som Fleetwood Macs Tusk och The Very best of the Smits. Flera av låtarna från de plattorna ligger som en ljudmatta över skolåren i Småland. När man hade sina mörka stunder, ensam i en tjugokvadratare i ingemansland, kunde musiken ge en viss tröst. Det var låtar som "There is a light that never goes out", "I Know it's Over" och "Storms", som alltid kommer att vara förknippade med folkhögskoleåren.

Men ingen skiva har varit lika signifikativ för en period i mitt liv som Prinsen av Peking hösten 2009. Jag bodde då som ett källarbarn (fast inte inlåst) i Sthlms utkanter och allt var grått. Mitt gråa kvarter, mitt gråa jobb, mina gråa kollegor, mitt gråa liv. Några månader senare skulle jag åka iväg till Sydamerika och tanken på Rios stränder fick ekorrhjulet att rulla på, men det var ingen rolig höst.
Förutom den stundande resan var det min vän I.F. som gjorde att man stod ut. Hennes roliga och härliga sällskap som gjorde tillvaron lite bättre. Och vi lyssnade alltid på Prinsen av Peking. Det var längtan att få komma bort i New York och Trelleborg-Travemunde, längtan efter att hitta någon i Dålig på Vardag, ångesten i Natt efter Natt och festkvällarna i "Ingenting är vettigt 00.30" etc etc. Det var helt enkelt låtar som handlade om mitt liv. Svart är ingen färg det är så man känner sig.

Men allra bäst var Hela Livet var ett Disco. Det kändes inte som någon märkvärdig låt från allra första början, men den satte sig på hjärnan och ville aldrig släppa taget. Kanske var det för Markus påträngande närvaro, kanske för den träffande texten. Det hade ju inte riktigt blivit som man tänkt sig. Kicken, var är den? Jag tror inte att jag hört någon låt lika mycket som Hela Livet är ett Disco, åtminstone inte så intensivt som under hösten 2009.
Sedan tog låtarna från "Lev som en gris.." allt mer plats och numera håller jag "Lev som en gris, dö som en hund" som en lika bra platta som Prinsen av Peking. Men den hösten var det Prinsen av Peking som gällde.
Efter årsskiftet lämnade jag och min bror Sverige för Sydamerika och USA. Men det är en annan historia. Den handlar inte så mycket om Markus, men den innehåller små anekdoter som när jag spelade Krunegård/Laakso på Rio-förfest och för Myspace-människor i LA. 

Vad som blir höstens soundtrack återstår att se. När Birds kom i våras var jag kär och ganska lycklig ("Now I know what love is all about"), och låten hade inte kunnat tima bättre för egen del. 
Nu är det andra tider och lite mörkare, lite mer Oceans. Men jag hoppas att höstens soundtrack ska bli ljust. Att någon ny vänlig själ kan mig lite Birds-känsla igen. Att rätt tid och plats för båda blir just nu.

Försenad söndagsångest

Jag var nere i Skåne några dagar och kom upp till Stockholm för en stund sedan. Det var väldigt mörkt på stan och allt är ganska nattsvart just nu.
Det var inte meningen att blogga, eller att ens sätta mig framför datorn, men det är tomt och tråkigt här. Det blir lätt att man hamnar framför datorn då. Särskilt när man bara har fem kanaler på tvn. Jag är den ende i hela Sverige med bara fem kanaler på tvn. Och Öppna Kanalen är bara obegriplig.

Musikguiden hade en bra intervju med Adam Olenius idag, som i slutet handlade om Serenades och samarbetet med Markus: 
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4067

Annars är det ganska lugnt för tillfället på nyhetsfronten. Jag återkommer med ett bättre inlägg på onsdag eller torsdag. Det var det jag ville komma till. Hörs då.
/J

I deserve getting wasted, after all, it's friday night tonight

Det dröjer ett tag till men snart är den här, den riktiga höst- och vinterkylan. Snart kommer de där festkvällarna med frysande på väg till klubben, med frysande i kön utanför, med rökning med isbitar till fingrar, med frysande i kön till nattkäket och med frysande på väg hem. Och framförallt den där känslan dagen efter att aldrig vilja gå utanför dörren igen.
Snart så, ge det en månad till. Men idag är det ganska milt och solen lyser, ikväll är det fest och vi kör all-in. Om några timmar tar jag tåget ner till Malmö och förutsättningarna är goda. Förfest ordnad, vin inhandlat, gott sällskap utlovat. Och bara en sån sak som att stället vi ska till heter Happy Bar. Det borde ju bli ganska happy.

Men allt festande kräver sitt peppande och så kommer vi in på förfest-musiken. Det gäller ju att komma i rätt stämning och bortsett från rätt sällskap och rätt mängder alkohol så är musiken viktigast på förfesten. Låtar som gör att man kommer i rätt stämning och som gör att blir taggad inför utgången. Under gymnasietiden var det ofta låtar som " "Born to Run" och "När vi gräver guld i USA" som spelades minuterna innan utgång.
Nuförtiden är det andra låtar som gäller och Markus har en given plats på festspellistan. Ens favoritlåtar varierar ju alltid men om jag skulle välja tre "bästa pepp-låtar med Krunegård" idag så blir det följande:

Nr 3 - Den som dör får se:
Börjar kanske mer som en bakislåt med tanke på de första textraderna men snart är Markus tankad igen.  Det är en av mina absoluta favoritlåtar med Krunegård och precis som övriga låtar på Markusevangeliet så är den rätt fantastisk. Styrkan med de tempofyllda låtarna på albumet är de känns som en enda stark refräng. Man sitter inte och väntar på nån brygga eller refräng, istället är det urstarkt rakt igenom.  Och när man tror att det inte kan bli bättre kommer cresendot, som tex i Den som dör får se, med avslutningen "Om du är rädd sluta med det. Om du är bränd och rädd, lägg av med det." Hur bra som helst och låten får alltid mig på festhumör.

Nr 2 - Jag är en Vampyr: Kommentar överflödig egentligen. Kan vara världens bästa festlåt. Känslan när man är ute på klubb och de kör igång "Jag är en Vampyr" är oslagbar.

Nr 1 - Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp, 2009 version
: En senare version av "Det är ett idogt jobb" som finns på nyutgåvan av Markusevangeliet. En helt fantastiskt låt som faktiskt överträffar originalet, enligt min mening. Det är rått, naket och desperat, och Markus sjunger varje ord som på liv och död. Om ni inte hört den så gör det nu.  Låten får alltid mig på rätt festhumör och är min vinnare på förfestlistan.

Bubblare: Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, Lev som en gris dö som en hund, New York,

En annan gång ska jag berätta om vilka Laakso-favoriter jag har på förfesten. Men tills dess, vilka är era favorit-festlåtar med Markus solo? Och varför?

Ha en fin helg!
/J

Decembervärme

Det känns passande att Serenades kör sin kommande turné i december. När det är som mörkast ute kommer Adam och Markus som två poplucior och sprider ljus och värme. Med sig i ryggen har man "Come Home", som säkerligen släpps som singel lagom till julruschen (som börjar nångång i början på november? Oktober?). Det är december och människor är lite varmare, lite snällare annars. Det blir fint.
Väntan dit är dock lång. Och lite synd är det förstås, att det bara blir fyra spelningar och ingen i Norrland. Men förmodligen har det att göra med Serenades stora kompband, med stråk- och blåssektionen. Det är både generöst och ambitiöst att ha med sig så många musiker på scenen, men det är nog ett projekt att få ihop schemat för så många människor. Till utlandsturnén nästa år lär Serenades ställa upp med ett mindre manskap, så man får passa på att njuta medan de kör storband.
Själv ska jag se Serenades på Babel i Malmö och på Debaser Medis i Sthlm. Jag har inte varit på Babel förut, men det var nära för två år sedan. Gamle Billy Paul gästade en kväll och jag ville gärna se honom, men en lång kö avskräckte mina vänner och vi hamnade på KB istället. Bättre lycka denna gång förhoppningsvis, inga köer kommer stoppa mig i alla fall.
***
Läsaren Josephine tipsade om att Serenades intervjuas i senaste numret av Café, tack för det.
***
Det känns passande att Serenades kör sin kommande turné i december. När det är som mörkast ute kommer Adam och Markus som två poplucior och sprider ljus och värme till alla förtappade själar. Med sig i ryggen har man "Come Home", som säkerligen släpps som singel lagom till julruschen (som börjar nångång i början på november? Oktober?). Det är december och människor är lite varmare, lite snällare än annars. Det kommer att bli fint.

Väntan dit är dock rätt lång. Och lite synd är det förstås, att det bara blir fyra spelningar och ingen i Norrland. Men förmodligen har det att göra med Serenades stora kompband, med stråk- och blåssektionen. Det är både generöst och ambitiöst att ha med sig så många musiker på scenen, men det är nog ett projekt i sig att få ihop schemat för så många människor. Till utlandsturnén nästa år lär Serenades ställa upp med ett mindre manskap, så man får passa på att njuta medan de kör storband.

Själv ska jag se Serenades på Babel i Malmö och på Debaser Medis i Sthlm. Jag har inte varit på Babel förut, men det var nära för två år sedan. Gamle Billy Paul gästade en kväll och jag ville gärna se honom, men en lång kö avskräckte mina vänner och vi hamnade på KB istället. Bättre lycka denna gång förhoppningsvis, inga köer kommer stoppa mig i alla fall.
***
Läsaren Josephine tipsade om att Serenades intervjuas i senaste numret av Café. Jag har inte hunnit läsa den än men Café brukar ha vassa artiklar. Tack för tipset.
***
Markus om stämsången, i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/musik/stamsangen-ger-banden-en-ny-dimension
***
Jag hade tänkt skriva lite längre men tåget söderut väntar på mig. Vi hörs senare i veckan!
/J

Relieved to see another morning sun

Jag började med ett nytt inlägg sent igårkväll men blev aldrig klar. Det var nog tur. Ibland kan jag inte förstå hur mitt sinne kan förmörkas så mycket som på just söndagar. Det är ångest, ensamhet, och det är mörker. Igår kändes det som att jag spelade huvudrollen i Laaksos "I Can't Stop". Det är för all del en fantastiskt låt, men det är ingen låt man vill ska handla om en själv.

Men nu är det måndag och allt är något ljusare igen. Nya möjligheter. Det hade förresten varit kul om något roligt och oväntat hänt den här veckan...Kan inte någon bara dyka upp med ett stort jäkla IRL-kinderägg? Något, vad som helst,  som får mig att bli lika livsglad som de där lättroade och dubbade barnen i reklamen. Det hade varit något.

***
Igår syntes Serenades i Svts "Moraeus med flera". Markus och Adam småpratade med Moreaus, käkade med Benny Anderssons orkester och Maggio, och uppträdde med Birds. Det var ett klart sevärt program, även om det var lite beigt att Serenades bara fick lira en låt. Särskilt med tanke på de gensvar de fick av publiken i Orsa. 
Gårdagens avsnitt: http://svtplay.se/t/163866/moraeus_med_mera
De bestående intrycken dagen efter: 
1. Markus hade skönast byxor.
2. Vad hände med Adams mick under framträdandet? Det kanske bara var jag,  men det kändes som att Adams röst (och därmed stämsången) försvann lite. (omkring 20 minuter in i klippet). 
3. Serenades verkar ha ett fan i Benny Andersson (55 minuter in i klippet).

***
Vi hörs snart igen. Nästa gång blir det lite funderingar kring Serenades kommande turné.
Take care!
/J


Serenades decemberturné!

Pressmeddelande från Luger:

2 december - Malmö, Babel
3 december - Uppsala, Västmanlands-Dala nation (Velvet)
8 december - Göteborg, Nefertiti
9 december - Stockholm, Debaser Medis

När krutröken från sommarens festivaldrabbningar skingrats och endast musiken återstår är det ändå svårt att inte kippa efter andan något när Serenades sandstrandssouliga "Birds" åter spelas på radion. Den var bra redan första gången och den är till och med bättre nu när man känner till varje sekund av låten. För visst är det så att duon Markus Krunegård och Adam Olenius har stött på en riktig guldåder med sitt Serenades.

Om man summerar den mediala trafik som har omgett duon så är det idel goda ord som strömmat ut. Om man summerar fansens tjut kan det liknas vid ett ånglok som dånar fram. Om man summerar delarna och tar in helheten med Serenades så är det då, just då, som man mår som bäst och vill ha mer än bara mycket mer. Bejublad singel, bejublat album och bejublade konserter - man undrar när backlashen kommer. Men den kommer inte. Allt är för bra för att det ska hända.

Så för er själar som på grund av dålig ekonomi, trist geografiskt läge eller bara dåligt omdöme inte har bevittnat Serenades ännu skymtar ett gyllene tillfälle runt hörnet. En chans att låta er förtrollas av herrar Krunegård och Olenius musikaliska magi. Vi talar om fyra kvällar i fyra städer då decembernattens mörker kommer lysas upp av den popstjärna som Serenades utgör.

Varmt välkomna!

www.luger.se/serenades
www.theserenades.com

BILJETTER
För biljettinfo se hemsidorna nedan. 
Malmö: www.babelmalmo.se
Uppsala: www.v-dala.se (ej förköp) 
Göteborg: www.pkmusik.se
Stockholm:www.debaser.se

Daydreaming

Daydreaming
Det är verkligen fint ute idag. Stockholm är vackert och särskilt en dag som denna, när solen skiner på Mälaren och när träden fortfarande är någorlunda gröna. Med lite god vilja kan man nästan tro att det fortfarande är sommar. Den känslan raseras snabbt om man öppnar ett fönster eller går ut, så därför stannar jag inne idag. Stannar inne i min bubbla och lyssnar på Birds hela dagen lång.
Men inte för att vara sån. Jag är en vår och sommarmänniska ut i fingerspetsarna men hösten är fin på sitt sätt. Som känslan när höstrusket slår utanför ens fönster, och man sitter inomhus i värmen med tända ljus med en god vän och med en god flaska vin.
Och framförallt är luften friskare, och man ser klarare på saker och ting. En solig dag med ren luft i lungorna förstår du att du klarar dig bättre utan henne. Att du saknar närheten mer än du saknar henne. Att du är starkare utan henne, att dina vänner betyder långt mycket mer. Du förstår också att det finns andra, andra som är bättre och som förtjänar dig.
Det är som Krunegård avslutar "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel" (som läsaren Alina påpekade):  Inte nu kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott. Den här hösten började kanske miserabelt men i förlängningen kommer allt att bli bättre. Just idag känner jag mig på topp men de där långa nätterna kommer inte ta slut i första taget. Det där svarta hålet i magen är inte borta, inte på långa vägar, men just idag är det tillbakatryckt. Just idag tror jag på en riktigt bra höst.
***
Började dagen med att sängläsa Nöjesguiden och förutom tidigare nämnda intervjun med Serenades, kunde jag också läsa en positiv Criminal Heaven-recension av duktiga Holly Astera. "Som jag suktat efter svensk balladpop, och så blev det en superduo som släckte min törst. Och vilket par de är! Pampiga och orädda. Markus Krunegård och Adam Olenius kompletterar varandra perfekt. Från olika platser möts de på mitten och bombarderar med känslor som ingen någonsin vågat sätta fingret på. Tillsammans gör de ångest till spektakulär pop. Hurra! Sveriges popscen är äntligen komplett".
***
En liten nyhet. Markus följer upp succén som låtskrivare på Maggios Satan i Gatan, med en medverkan på Lena PH:s kommande album som släpps 30:e november. Pressmeddelandet:
Lena Philipsson har under sin 25 år långa karriär vuxit till en av Sveriges största artister, en posititon hon nått genom att ständigt pröva nya vägar. Inför detta album har Philipsson tagit steget över till Stranded Rekords/Universal Music och tar sitt  artistskap vidare genom att bjuda in nya, lätt oväntade, samarbetspartners.
Nya singeln ”Nästa Säsong” är skriven av Björn Olsson som tidigare skrivit med artister som Håkan Hellström och Soundtrack of our lives. Som producent återfinns Mattias Glavå  som producerat bland annat Anna Järvinen och Broder Daniel. Bland de övriga som bidragit till nya albumet märks namn från vår absoluta artistelit som Veronica Maggio, Christian och Vanessa Falk, Kleerup, Kaah, Dungen, Mauro Scocco och Markus Krunegård.
Det borde kunna bli bra. Jag har alltid gillat Lena PH, hon har en skön självdistans och mycket mer utstrålning än hennes yngre kvinnliga kollegor kommer i närheten av. Att Lena PH gillar Markus vet vi sedan tidigare, minns hennes tolkning av Hela Livet är ett Disco till P3 Guld-galan: http://www.youtube.com/watch?v=PPDnkfJq-_I (I ärlighetens namn en ganska svag cover, men okej, du är förlåten Lena).
***
Jag antar att vi hörs framåt i veckoslutet, men annars måste jag än en gång påminna om "Moraeus med flera" som sänds på söndag i svt1 klockan 20. Serenades kommer då medverka i programmet, tillsammans med Veronica Maggio och Bjö...Benny Andersson.
Ha det fint!
Det är verkligen fint ute idag. Stockholm är vackert och särskilt en dag som denna, när solen skiner på Mälaren och när träden fortfarande är någorlunda gröna. Med lite god vilja kan man nästan tro att det fortfarande är sommar. Den känslan raseras snabbt om man öppnar ett fönster eller går ut, så därför stannar jag inomhus idag. Stannar inne i min bubbla och lyssnar på Birds hela dagen lång, och drömmer om bättre tider.

Men inte för att vara sån. Jag är en vår och sommarmänniska ut i fingerspetsarna -  men hösten är fin på sitt sätt. Som känslan när höstrusket slår utanför ens fönster, och man sitter inomhus i värmen i gott sällskap med tända ljus och vin. Det är ganska svårslaget.
Framförallt är luften friskare på hösten än under sommaren. Man ser klarare på saker och ting. En solig dag med ren luft i lungorna förstår du att du klarar dig bättre utan henne. Att du saknar närheten mer än du saknar henne. Att du är starkare utan henne, att dina vänner betyder långt mycket mer. Du förstår också att det finns andra, andra som är bättre och som förtjänar dig.

Det är som Krunegård avslutar Ibland gör man rätt, ibland gör man fel (som läsaren Alina påpekade): "Inte nu kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott."
Den här hösten började kanske miserabelt men i förlängningen kommer det kanske leda till något bättre. Just idag känner jag mig på topp men de där långa nätterna kommer inte ta slut i första taget. Det där svarta hålet i magen är inte borta, inte på långa vägar, men just idag är det tillbakatryckt. Just idag tror jag på en riktigt bra höst.

***
Började dagen med att sängläsa Nöjesguiden och förutom tidigare nämnda intervjun med Serenades, kunde jag också läsa en positiv Criminal Heaven-recension av duktiga Holly Astera: "Som jag suktat efter svensk balladpop, och så blev det en superduo som släckte min törst. Och vilket par de är! Pampiga och orädda. Markus Krunegård och Adam Olenius kompletterar varandra perfekt. Från olika platser möts de på mitten och bombarderar med känslor som ingen någonsin vågat sätta fingret på. Tillsammans gör de ångest till spektakulär pop. Hurra! Sveriges popscen är äntligen komplett".

***
En liten nyhet. Markus följer upp succén som låtskrivare på Maggios Satan i Gatan, med en medverkan på Lena PH:s kommande album som släpps 30:e november. Pressmeddelandet:
Lena Philipsson har under sin 25 år långa karriär vuxit till en av Sveriges största artister, en posititon hon nått genom att ständigt pröva nya vägar. Inför detta album har Philipsson tagit steget över till Stranded Rekords/Universal Music och tar sitt  artistskap vidare genom att bjuda in nya, lätt oväntade, samarbetspartners.
Nya singeln ”Nästa Säsong” är skriven av Björn Olsson som tidigare skrivit med artister som Håkan Hellström och Soundtrack of our lives. Som producent återfinns Mattias Glavå  som producerat bland annat Anna Järvinen och Broder Daniel. Bland de övriga som bidragit till nya albumet märks namn från vår absoluta artistelit som Veronica Maggio, Christian och Vanessa Falk, Kleerup, Kaah, Dungen, Mauro Scocco och Markus Krunegård.

Det borde kunna bli bra. Jag har alltid gillat Lena PH, hon har en skön självdistans och mycket mer utstrålning än hennes yngre kvinnliga kollegor kommer i närheten av. Att Lena PH gillar Markus vet vi sedan tidigare, minns hennes tolkning av Hela Livet är ett Disco till P3 Guld-galan: http://www.youtube.com/watch?v=PPDnkfJq-_I (I ärlighetens namn en ganska svag cover, men okej, du är förlåten Lena).

***
Jag antar att vi hörs senare i veckan, men annars måste jag än en gång påminna om "Moraeus med flera" som sänds på söndag i svt1 klockan 20. Serenades kommer att medverka i programmet, tillsammans med Veronica Maggio och Bjö...Benny Andersson. 

***
"It's the feeling you get while looking at backs
turned on you, never coming back
The feeling that says "fuck them, go walk alone".


***
Utsikt, 15 september.
Ha det fint!
/J

Mörker

Natt efter Natt" är tveklöst en av Prinsen av Pekings starkaste spår. Jag tror att vi alla upplevt såna långa och hemska nätter nångång, och Markus fångar den känslan så bra. Ångesten när man ligger vaken om natten, när man inte kan tränga bort sina mörka tankar och bara vill sova bort allt. När man istället ältar gamla minnen och det det där svarta hålet inom sig bara blir större och större. När är allt bara är ett enda stort mörker, när paniken slutligen når en 4.48. Gudar och döden och allt som är ogreppbart stort, 4:48 kommer alltihop. 4:48 är hjälpen långt borta. 4:48 kan mörkret inte stoppa.  
Jag minns spelningen på Södra Teatern när Markus körde Prinsen av Peking live för första gången. Under "Natt efter Natt" singlade det ner röda rosblad på bandet och Markus sjöng med en sån närvaro. Och jag kanske missminner mig men jag tror att Markus var lite rörd efteråt. Det var konsertens vackraste stund.
 
"Natt efter Natt" berörde mig mycket när den kom och gör fortfarande. Och igår hade jag själv en sån natt, med mörker, gamla skratt och med ångesten. Igår tog det slut med min egen prinsessa av Peking, min prinsessa av Stureby. Jag älskade henne i nio månader, hon älskade mig i åtta, och femte försöket var hemskt.

Och det får utgöra någon slags förklaring till att inläggen på bloggen har varit lite mörka, och korta, på sistone. Det har inte alls varit meningen, meningen är att den här bloggen ska vara glad och positiv. Men det har varit tungt på slutet och skrivlusten har varit därefter.

Samma nätter väntar alla.
 
Det kommer vara lite vemodigt ett tag till på bloggen, men sen blir det ljusare. Det blir det alltid.

Tack för att ni läser.
/J

Ett litet tips...

Ratta in P3 på lördag klockan 14:

På lördag i P3 Star får Kitty Jutbring besök av Markus Krunegård och Adam Olenius från duon Serenades för att bland annat prata om deras nya skiva ”Criminal Heaven”. Kitty tänker också ta reda på hur mycket de två vet om varandra.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2907&artikel=4683561


Radio nowhere

Efter tre dagar med feber börjar jag sakta men säkert att återhämta mig. Det snurrar fortfarande lite i huvudet men efter ändlösa timmar framför tvn med dansande zumba-människor, cheaters och guldkit-reklamer måste jag bara bli frisk. Jag intalar mig själv att jag är frisk, för jag är så trött på att sitta här.
Det kan kanske låta skönt att ligga framför tvn och dra sig, men det finns ju gränser. Efter x antal tv-timmar viker sig förståndet, man ger upp, och orkar inte ens byta kanal när Ellen DeGeneres dansar ohämmat med massa skrikande kvinnor. I friskt tillstånd är jag snabb som en vessla med bortzappandet, men efter dagar med tv-tittande orkar hjärnan inte reagera. Men nu börjar förståndet komma tillbaka.

Suget efter en ny Serenades konsert är stort och det är nog många som känner likadant som mig. Vi får hoppas att det dyker upp fler turnédatum inom kort.

I en intervju med Nöjesguiden står det i fotnoten   att Criminal Heaven kommer släppas globalt nästa vår. Känns som en perfekt timing med tanke på vårlåten Birds som säkerligen blir förstasingel även i utlandet.
Intervjun i Nöjesguiden finns för övrigt att läsa här (med soft bild på Markus och Adam): http://nojesguiden.se/artiklar/markus-adam-och-andra-oskiljaktiga-par

***
Om det är någon som sitter på nyheter om Markus, Serenades eller Laakso, maila gärna: [email protected] . Och tips på hur man lockar fler läsare till sin blogg mottages tacksamt.

Vi hörs i veckan!
/J

Dystra utsikter

Tanken var att jag skulle skriva ett långt mastodont-inlägg idag, om hur Prinsen av Peking utgjorde soundtracket för mitt liv hösten 2009. Men sen fick jag feber och hjärnan går bara på halvfart, så det får vänta.

Jag återkommer senare i veckan när jag är frisk och fräsch igen. Förhoppningsvis har det dykt upp lite nytt om Serenades då.
Tills dess, en gullig musikvideo för Dystra Utsikter som några Krunefans gjort:

På det fy..tvåstjärniga hotellbadrummet.

Sitter ensam i ett stort hotellrum i Malmö och är fortfarande när detta skrivs, kl 19.52, hopplöst bakfull. Sängen är skön och mjuk men i övrigt är det mesta hårt just nu. Men det här ska inte bli något melodrama om min misär.
Jag skrev senast om att Serenades skulle spela på Blå i Oslo, men den 23 september kommer man istället att lira på "Get Dancy" på Parkteatret. Och samma dag släpps Criminal Heaven i Norge.

"Vi er veldig glade for å kunne presentere det første utenlandske bandet på Get Dancy noensinne! Nemlig svenskene i Serenades.
Bandet består av ingen ringere enn Markus Krunegård (Laakso) og Adam Olenius (Shout Out Louds), og sammen har de konstruert et soundtrack til vaiende palmer, perfekt for å hente ut siste rest av som...meren. Bandet er signet til den gjenoppståtte kultlabelen Stranded (Håkan Hellström, Anna Järvinen) og slipper sitt debutalbum samme dag som de spiller på Get Dancy.
Første smakebit fra samarbeidet var singelen/EP'n 'Birds', en godbit bestående av svulstige britpoptakter og tilbakelent vestkystpop. Hør den og forhåndslytt på det kommende albumet her: http://wimp.no/artist/3939206
'Det ska bli kämpe göy att mista utlandsoskulden med Serenades i Oslo. Kom i bevittna.', uttaler bandet.
Dette blir altså Serenades' aller første utenlandskonsert. Vi gleder oss voldsomt!"

Om någon läsare funderar på att dra dit så håll en plats till mig i bilen. Det hade gledet mig voldsomt!

***
Diskografin och video-fliken uppdaterad. Tack Hanna!

And now it's raining

Jag är inte helt på topp och det får bli en kortare uppdatering idag.
Det kom en trevlig nyhet idag från TT, Markus och Sofie har fått en dotter som ska heta Hellie (fint namn). Stort grattis och varma lyckönskningar till er.
Jag skrev lite om höstturnén senast och igår poppade första datumet upp. Den 23 september spelar Serenades på Blå i Oslo, samma scen som Maggio och Säkert uppträtt på tidigare i år. Det blir första utlandsspelningen och vi får hålla tummarna för många fler. För egen del blir det nog inte Oslo-konsert men om Serenades bokas till någon sjyst klubb i Köpenhamn eller Hamburg () kommer jag inte tveka.
Tills dess: Lite nytt, lite gammalt om och med Serenades:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1530802/Tva-stammor-fann-ny-rost.html
http://www.svd.se/kultur/karleksband-pa-vag_6404915.svd
http://www.unt.se/kultur/serenades-bygger-vackra-luftslott-1430377.aspx (TT-spektra)
http://gaffa.se/artikel/51896
Jag är inte helt på topp och det får bli en kortare uppdatering idag.

Det kom en trevlig nyhet från TT, Markus och Sofie har fått en dotter som ska heta Hellie (fint namn). Stort grattis och varma lyckönskningar till er.

Nu börjar det röra på sig inför höstturnén. Fredagen den 23 september spelar Serenades på Blå i Oslo, samma scen som Maggio och Säkert uppträtt på tidigare i år. Det blir första utlandsspelningen och vi får hålla tummarna för många fler. För egen del blir det nog inte Oslo-konsert, däremot kommer jag definitivt att åka om Serenades bokas till Köpenhamn eller säg Hamburg (in the Hamburg night...)

***
Vi hörs till helgen igen.
Tills dess: Lite nytt, lite gammalt om och med Serenades:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1530802/Tva-stammor-fann-ny-rost.html
http://www.svd.se/kultur/karleksband-pa-vag_6404915.svd
http://www.unt.se/kultur/serenades-bygger-vackra-luftslott-1430377.aspx (TT-spektra)
http://gaffa.se/artikel/51896
/J