dagenskrune

Bloggen har fört en tynande tillvaro den senaste tiden med allt färre inlägg från min sida. Kanske känner jag att jag inte har så mycket mer att skriva och tillföra, kanske beror det på lathet. Men jag tycker att Dagenskrune förtjänar ett bättre öde än att bara långsamt dö ut. Då är det bättre att gasa på en sista gång och krascha i en bergvägg. Den 31 januari kommer jag lägga ner bloggen, men fram tills dess blir det blogginlägg varje dag (med början 2 jan). Krunegård all over the top. Som en slags försenad julkalender. Hoppas ni hänger på.
Imorn firar vi in 2013, på nyårsdagen njuter vi av Krunegårds cirkuskonsert (svt2 19.30) och sen ska DagensKrune leva upp till sitt namn för första gången.

 

Tills nästa gång, underbara HETS:

 

 

Att Krunegårds fantastiska Cirkus-konsert ska sändas på nyårsdagen blev en fin julklapp. På prime-time dessutom, 20.30 på SVT2. Jag är ganska krasslig och återkommer med bloggandet när jag är på g igen, men tills dess: God jul alla fina läsare och god jul till Markus Krunegård.

 

Ha det bra så hörs vi.

 

Det är två veckor kvar till julafton och i år känns det som att folk varit särskilt ivriga på att dra igång julen. På instagram har jag sett både julgranar och julkort, ja till och med en julklappsutdelning, och då är det som sagt två veckor kvar till julen. Själv har jag ingen åsikt om det. Men det känns som att julen i år är särskilt efterlängtad, eller snarare avbrottet från allt annat som julen innebär. Som att människor runtom i landet behöver en paus från det hårda samhällsklimatet som tränger allt närmre inpå en. Ett avbrott från all skit i tidningar och tv som vi matas av dagligen och som blir som ett tungt ok på axlarna. Julen blir som att låsa dörren från det mörka och isoleringen får tonerna av "Det strålar en stjärna". En paus som stavas jul och som nog är mer önskad än själva julklapparna. 

 

Jag behöver också komma ifrån allt, och komma hem. Andra jular har jag längtat efter ledighet men i år längtar jag bara efter sällskap. Det är ruskigt ensamt här ibland. På dagarna sover jag och på nätterna är det jag och plogbilen, och Markus Krunegårds fina musik. "Hela livet var ett disco", "Askan är den bästa Jorden", "Hjälp", "Samma nätter väntar alla" osv. Världens bästa musik helt enkelt. 

Jag har kommit överens med tanken att jag är arbetslös, jag kan kalla det "frilansande journalist" men så är det ju inte. Och för varje vecka som går blir jag mer uddlös och mer iniativlös. Jag vill inte göra någonting. 

Till slut orkar man inte ens gå o slänga tomflaskorna i köket, som blir fler och fler för varje helg. I lördagsnatt vid 04-tiden bestämde jag mig för att sluta dricka, jag hade huvudvärk och ont i magen och var tröttare på vin än nånsin tidigare. Jag skulle ta tag i allt och börja om. Nu är det måndag och snart är det lill-lördag, jag är på.

Arbetslösheten är fälla som är svår att förstå om man inte varit där själv. Självförtroendet går i sank och det finns inga jobb man tror man duger till. Det finns bara svårigheter och inga möjligheter. Samtidigt så mår jag inte dåligt och jag klagar inte heller. Jag tror inte att mina vänner märker någon skillnad ens. Jag känner mig snarare likgiltig mot allt, lite som att man gett upp. Det får bli som det blir. Jag orkar inte bry mig, jag orkar bara sova och festa. Julen blir en välkommen paus även för mig alltså, en paus från allt det likgiltiga som är min vardag hösten/vintern 2012. 

 

***
Krunegård kommer att vara med i "Musikhjälpen" i P3/SVT Play. Markus kliver in i glasburen i Malmö klockan 15.30 på onsdag och missa inte detta. Vågar vi hoppas på ett framträdande av "Korallreven & Vintergatan" då?  

 

***

Jag var lite tveksamt inställd till "Vi dansar bättre utan kläder" när den släpptes men nu några månader senare är även jag övertygad. Den har lite oväntat växt hela tiden och nu går den varm på spotify. Särskilt på fest, ingen förfest hos mig utan "Vi Dansar bättre utan kläder" x antal gånger. 

 

***

Bäst. 

 

Det var ett tag sen sist. En halv depression och sjukdom har hållit mig borta från bloggen men igår när november hade gått över till december kändes allt bättre igen. Man ska inte hänga upp sig på vilken månad det är, eller årstid för den delen, men november hängde som ett tungt ok över mig. Det kändes som månaden som aldrig tog slut. Jag upplevde fantastiska konserter med Krunegård i november men utöver det fanns det få ljuspunkter. Några nya bekantskaper, några roliga fester men inget nytt jobb och mestadels misär. När jag vaknade upp igår hade jag en helt annan känsla, lite "nu börjar vi om". Jag hade tänkt gå på Norrtälje-konserten men jag var sjuk och hade inget sällskap, så det var tur att jag inte lyckades få tag på förköp inför konserten. Dessbättre kommer en blogg-läsare inom kort med rapport från konserten, tror jag åtminstone. Jag vill ju hålla bloggen levande, ett tag till. 

 

Krunegård har ett hektisk år bakom sig och efter skivsläpp, sommar- och höstturné återstår nu bara en spelning i Sälen och en i Hultsfred i januari. Vad som händer sen är svårt att spekulera i. Jag gissar på att Krunegård tar en välbehövlig semester och sen ja, kanske Laakso-comeback? Eller ny skiva? Det är svårt att veta men jag tror att Markus kommer fram till något bra.

Även om Markus är enormt produktiv vill man ju bara ha mer och mer. Men tills nästa platta får man fortsätta grotta ner sig i de fantastiska låtar som finns. I veckan har det blivit mycket Mänsklig Värme och plattan funkar särskilt bra nu med vintertemat i flera låtar. Framförallt Korallreven & Vintergatan känns ännu starkare, tyngre och mer angelägen nu på vintern i ett kallt och mörkt Sverige, än på sommaren. Mänsklig värme har aldrig varit mer välkommen. Snart ska 2012 summeras i medier och bloggar och för mig är Korallreven & Vintergatan årets bästa låt. Så är det bara. 
Jag tror Grammis-nomineringarna kommer kort före jul och Krunegård ska givetvis vara nominerad i alla kategorier som är möjliga. Som Svenska Dagbladet skrev vid skivsläppet: "Alla världens priser borde regna över Markus Krunegård". Det ska bli spännande att följa. 

 

Carola är kanske överflödig men vad hade ni tyckt om ett samarbete Markus Krunegård/Håkan Hellström nästa år? Där snackar vi Dream Team.