Min vän i New York ville ha hjälp med en "Sandy Hurricane"-lista igår till Spotify och den första låt som jag tänkte på var "E4, E18, Väg 13". Jag tycker att den är så mysig och den passar särskilt bra i dessa tider. När jag och mitt ex i gick i ide i fjol och gömde oss för höstrusket var det refrängen ovan som satte tonen. Om man har någon att gömma sig med mot stormar och mörker, så behöver man inte vara rädd. 

Det är inte lika roligt att ta sig an hösten och vintern ensam.  I New York för två veckor sen såg jag lite framemot hösten på hemmaplan med nya jobb-utmaningar, sköna hemmakvällar och Krunegård-turnén. Det har bara gått två veckor men det mesta verkar rinna ut i sanden och jag hade glömt hur kallt det kan vara i oktober. Jobbet har blivit försenat, om det ens blir något, och hemmakvällarna är inte så sköna. Förra veckan botade jag tristessen med hårda utgångar, vilket bara ledde till bakfylla och större misär. Men jag lär göra om samma misstag denna vecka. Det finns inte så mycket annat att göra. 

Krunegårds turné finns kvar att se framemot och som jag längtar. Och en fördel med mindre (inget?) jobb är att jag kan gå på fler konserter. Jag var rädd för att behöva missa någon av spelningarna i Uppsala, Malmö eller Norrtälje, men i nuläget ser det ut att gå. 
I lördags smygstartade Krunegård sin höstturné med spelning i Oslo och där var det live-premiär för "Vi dansar bättre utan kläder" i nya versionen. Det ser inte att vara så mycket folk på plats men norrmännen är väl inte heller kända för sin musiksmak:

 

Höstturnén ser ut enligt följer: