Jag läste i en bok nyligen om känslan att tiden går fortare ju äldre man blir, att den känslan på något sätt är ganska naturlig. För när man är liten, säg fem år, så är ett år en otroligt stor del av ens liv. Medan ett år för en trettioåring passerar förbi snabbare eftersom det är en så pass liten del av ens liv. Jag vet inte, det ligger kanske något i det. 

Tiden sen jag startade DagensKrune för ett och ett halvt år sen har åtminstone gått väldigt fort. Det har hänt så otroligt mycket sen dess. Jag är kvar på samma plats i livet men från augusti 2011 har "allt" hänt. Det har varit uppbrott från jobb och relationer, nya möjligheter och nya relationer, vänner som försvunnit och vänner som tillkommit, vinterdepression och sommarlycka, fester, resor, festivaler och konserter. Och jag kan följa hela spektrat när jag läser gamla inlägg på DagensKrune, om mitt liv med ett slags Krunegård-soundtrack. Det var också tanken från början, att försöka sätta ord på hur mycket jag gillar Krunegårds musik och vad den betyder för mig. Jag tycker att det har framgått. 

Sen bloggstarten har Krunegård fått barn, startat och pausat Serenades, släppt nytt soloalbum och turnerat i Sverige och i USA. Det har funnits en hel del att skriva om och det är få artister som det händer lika mycket kring som med Krunegård. Nu känns det dock lagom att sätta punkt, jag vill inte upprepa mig för länge och jag känner mig klar med bloggen. Så jag tackar alla som läst och följt DagensKrune och tackar er för alla fina ord. Om vi inte hörs, så ses vi kanske på någon Krunegård- eller Laaksokonsert i framtiden. Det kommer förhoppningsvis många sådana tillfällen framöver.

 

Ta hand om er. 

/Jens

 

PS. Igår träffade jag Krunegård-fanet Mattias för första gången och det kändes passande med tanke på att han och kompisen Annie tagit över blogg-stafettpinnen från mig. Deras mycket läsvärda blogg heter http://markusevangeliet.blogg.se/. DS.

 

 

Det är kanske inte "imorse" när man gick upp vid 11, men ändå, lyckan när man imorse vacklade fram till fönstret och termometern stod på plusgrader. En smakstart på dagen, en sån start som gör att morgonkaffet smakar lite bättre och utsikterna för de närmaste timmarna ser lite ljusare ut än vanligt. Kanske börjar vintern långsamt släppa greppet om Sthlm nu, kanske kan vi få en tidig vår i år. Att solen verkligen börjar värma redan i början på mars, att marken är fri från snön då. Kanske är det bara en dryg månad kvar och februari är kort. 

Inte för att jag mår dåligt av vintern, man måste ta tillvara på varje dag oavsett årstid, men jag längtar till att slänga av mig de tunga vinterkläderna och ta mig snyggare, lättare kläder. Alla blir lite vackrare och snällare på våren och det blir lite lättare helt enkelt. Jag har alltid varit lite av en drömmare, det låter som en klyscha men det är sant, och jag drömmer gärna om våren. Man får passa på att njuta av våren även före våren, för när den väl kommer går det så fort innan det helt plötsligt är juni och sommar. 

Kanske blir denna vår inte lika kaosartad som förra årets, ingen "This Spring" med drama och brusten kärlek. (This Spring, vilken otroligt bra låt förresten, en av de Laakso-låtar som jag tvunget måste sjunga med i varje gång jag lyssnar på den). För de närmaste månaderna ska jag försöka fortsätta på den inslagna vägen. Ligga lågt med tjejer, drama och alkohol och istället fokusera på träning, jobb, och välbefinnande. Ett tag, i höstas, ville jag väldigt gärna träffa nån, jag hade nån slags inställning om att jag inte skulle klara vintern utan kärlek. Så jag söp och festade och  gick mer och mer vilse i höstmörkret. Ett liv lite som första verserna "Lev som en gris dö som en hund" fast utan någon räddning, inget "Sen kom du". Men nu har jag som sagt bytt fokus och ska jag träffa nån så får hon hitta mig. Jag klarar mig utan den biten som det känns det nu. Jag känner mig starkare än på länge och jag vet vad jag vill för en gångs skull. 

Dessutom, om nu fastighetsägaren godkänner kontraktet, så kommer jag leva i nån slags ordnad tillvaro det närmaste året. Jag har bott i samma lägenhet rätt länge nu men jag har aldrig vetat hur länge jag kan eller får stanna. Men nu ser det ut som jag att kommer bo i Sthlm åtminstone ett år till. Ett år till med underbart vackra Sthlm, det är klart att det känns lovande. Och efter fyra år i Sthlm ska jag till och med folkbokföra mig här, för nu vet jag att jag kommer bli kvar. Det enda som återstår är att fixa ett jobb och jag har lite på gång, så jag tror att den biten löser sig inom kort. 

Det kanske ordnar sig för mig ändå. 

 

 

 

 

Det känns ofta som att Internet blivit en hård plats. Överallt, på kommentarsfält, forum och i sociala medier, ser man det. Hatet, hånandet och sparkandet. Rasandet. Det speglar väl världen i stort, men nog lever folk ut sina mörka sidor på internet. Det blir bara värre och värre. För som det är nu så svämmar Internet över av näthat och hånande. Jag kan själv vara bitter men jag försöker alltid hålla en bra ton mot andra människor, om de så finns ute på stan eller bakom en dator. Andra verkar ha släppt på sina spärrar. 
Värst av allt är det anonyma näthatet där folk gömmer sig bakom en falsk identitet och hugger till höger och vänster. En vän till mig berättade för mig att hon och andra tjejer på Tumblr ibland får anonyma mail där avsändarna skriver hur fula de är och att de borde gå och dö. Sånt gör mig ledsen. Och jag mår också illa av det, mer ärliga hånandet, som förekommer på Twitter. Där sparkar man ibland gemensamt och öppet på folk som andra redan sparkar på. 

Man borde kanske bara dra sig ur, jag vet vänner som slutat läsa tidningar och se på nyheterna, som gått ur facebook, för de orkar inte med all skit. Jag kan inte sluta i nuläget, jag vill hålla mig uppdaterad, men jag har förståelse för människor som ger upp det där.

 

Med tanke på allt det tråkiga som finns på internet är jag extra glad och tacksam för läsarna som följt denna blogg. Jag har drivit den här bloggen i ett och ett halvt år och aldrig har det kommit några dryga kommentarer, något hån eller negativt överhuvudtaget. Jag har ofta varit väldigt öppen med mig själv och visat mig skör, men jag har inte fått någon skit för det. Och det är jag väldigt tacksam över, det är fint. Det kommer jag sakna när jag lägger ner bloggen om en vecka, alla fina läsare med gemensamma nämnaren Markus Krunegård.
Och nog verkar det som att Krunegård har särskilt hyggliga fans, om man nu ska generalisera. Det finns en värme på instagram och nätet när fansen diskuterar Krunegård, och på Krunegårds konserter har jag alltid blivit bra bemött av andra fans. Det har alltid funnits en vilja att lyssna på musiken, snarare än att typ hävda sig själv och putta på andra etc. Det är alltid upplyftande att gå på Krunegård-konserter, jag träffar alltid trevliga människor som jag vill fortsätta träffa. Nu lär det dröja till nästa konsert, men jag längtar till den dag när man står tillsammans med sjysta människor framför Krunegård igen. 
Jag har alltid varit mer eller mindre anonym på denna blogg, det spelar ingen roll vem jag är i sammanhanget, men om nån läsare vill fortsätta följa mitt liv efter bloggavslutet så finns jag på instagram, helsaltkille (fråga inte) heter jag där. 

Så, vi kör på en vecka till med bloggen och vi hörs framåt helgen. Tills dess, ha det fint. 
/J

På tåget i lördags en bit före Stockholm bestämde jag mig för att aldrig åka till Finland. Två finska killar hade suttit bredvid och pratat oavbrutet i närmare fyra timmar, och jag var så trött på dem. Inte så att jag var irriterad, alla har sin fulla rätt att prata hur mycket de vill, men jag var så trött på finska och trött på att inte förstå ett ord. Om man ska lyssna på ett samtal under flera timmar vill man åtminstone förstå vad det handlar om. Så jag bestämde mig för att aldrig besöka Finland, det fick helt enkelt vara så med den saken. Det brukar vara så med mig, det är vitt eller svart för mig och ingenting finns där mellan. Allt eller inget. Jag ska vara så och göra så, men oftast slutar allt på ett annat, motsägelsefullt, sätt än jag tänkt mig. 
Som det här med Finland. Det dröjde några dagar och igår fick jag för mig att jag ville till Helsingfors. Eller "ville" är fel ord, det var snarare så att en kompis ville ha med mig på en kryssning. Och ska vi åka på kryssning så tycker jag att vi borde se något mer än fulla människor och karaokemaskiner, och då kom jag på att vi kunde åka till Helsingfors. Helsingfors på vintern är nog mest, tja, vinter, men det är ändå en huvudstad och har säkert en del att erbjuda även en smällkall februaridag. Så vi åker kanske dit snart, trots allt. Trots att jag aldrig skulle till Finland. 
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om kryssningar och finlandsbåtar. Det kan vara kul på ett sätt, människor är laddade för fest och det blir fest. Och jag gillar särskilt tanken på att alla är fast på båten, det finns ingenstans att ta vägen eller något "hem". Så alla super. Det finns något fint med det också. Fast Finlandsbåten kan också vara världens ensammaste plats, ute på däck en kall o mörk kväll i januari. Och lika ensamt kan det kännas där inne, det finns ofta en viss tomhet i luften även om det är fest. Det är inte för inte som Finlandsbåten nämns i "Korallreven & Vintergatan". Mänsklig Värme, snälla kom närmre.  

 

***

http://markusevangeliet.blogg.se/ har ett matigt och läsvärt inlägg om Markus spelning i Hultsfred i lördags. Läs om låtarna på konserten och Markus konsertplaner för 2013. 

 

***

Detta liveframträdande av Italy vs Helsinki gillar jag, Jöback är på plats och Markus är på så bra humör: 

 

Allt i livet består av val. Som att välja mellan gå upp ur sängen eller inte, att träffa sina vänner eller stirra upp i taket, att ta tag i sitt liv eller inte. Det kan ju oftast tyckas enkelt på förhand men när man hamnar i en sämre period, närmast en ond cirkel, är det lätt göra fel val. På samma sätt som en fotbollsspelare utan självförtroende oftare missar målet än en spelare med självförtroende gör. 
Min formsvacka har varit ganska lång nu och jag har inte haft många rätt på slutet, med facit i hand. Ibland ger jag bara upp och blir viljelös, jag vill så mycket men det är som att kombon dålig självkänsla/rädsla sätter stopp för allt jag vill förta mig. Så jag stirrar upp i taket. Men det går förstås inte att skylla på någon annan än mig själv. Det är som det är och gjort är gjort. Man får försöka lära sig av sämre perioder och sina misstag, och sen gå vidare som en starkare person. Jag ska bli starkare. Ibland gör man rätt ibland gör man fel, lev med det. 

 

Att jag ska vara nykter ett tag framöver är ett försök att bättra mig och komma ur den där onda cirkeln. Ett val som jag hoppas ska visa sig vara rätt. Det har bara gått två helger men ibland är det svårt, då och då drabbas jag av en enorm rastlöshet och iver när jag bara vill supa mig full och dansa till Jag är en Vampyr. Men nej, jag ska vara nyttig och träna, göra rätt. I längden kommer jag må bättre. Och jag kan dansa till "Jag är Vampyr" ändå, nykter. 

 

***

Recension från Markus akustiska spelning i lördags: 

 

***

Vi hörs i dagarna.

/J

Det har snart gått ett år sedan Markus Krunegård premiärspelade Everybody Hurts på P3 Guldgalan och igår slöts cirkeln när Krunegård körde en akustisk spelning i Hultsfred. För jag tror att det var något slags avslut för Mänsklig Värme-albumet. Efter sommar-höst-vinter-turnén finns det inget inplanerat officiellt och jag tippar att Markus nu kommer ladda om inför nästa projekt.
Om sedan nästa projekt blir Laakso-comeback eller låtskrivande för nytt soloalbum - eller något helt annat - återstår att se. Själv skulle jag tro att det dröjer något innan nästa soloalbum och turné. Det är svårt att turnera i Sverige två år i sträck och det är få artister som gör det, det är lätt att marknaden blir lite mättad. Efter mastiga och hektiska 2012 tror jag att vi kommer se mindre av solo-Markus 2013. Förhoppningsvis har jag helt fel, jag hade inte tackat nej till en uppföljare på Mänsklig Värme redan i höst. Men jag är tveksam. Nya album kommer säkert, jag tror att Markus har kontrakt med Universal för åtminstone två skivor till, men när de kommer är en annan fråga.

 

Markus blev ju som bekant utnämnd till årets soloartist i Gaffa och segerintervjun hittar ni här (sida 22). Där pratar han också om framtiden, eller snarare att han inte vill prata om den: 

http://e-pages.dk/gaffa/2013-1-SE/ 

 

Jag ska försöka skriva lite mer imorn, vi hörs förhoppningsvis då. Take care.

/J

 

 

Jag länkade till några livefavoriter med Krunegård på youtube häromdagen och en sak slog mig. Trots fyra urstarka soloskivor i bagaget och otaliga fantastiska konserter, så finns det inget dokumenterat med Krunegård på dvd. Det är synd. 
Jämför bara med Håkan Hellström som förutom den kommande långfilmen har två live-dvder och en dokumentär på sitt samvete. Livemusik är till för att upplevas på plats och det blir en helt annan sak att lyssna på cd eller dvd efteråt, men visst hade det suttit fint med en inspelning från en av Krunegårds konserter i höstas. En live-dvd med Krunegård i bättre form än någonsin och med ett bredare låturval än under tidigare turnéer. Förslagsvis Cirkus-konserten som ändå är inspelad av svt. Vågar man hoppas något sånt? 

 

Till nästa Krunegård-släpp hoppas jag också att "Krunegård-örngotten" blir verklighet. "Samma nätter väntar alla". Det var ju tal om dem i somras men kanske spar man den annorlunda idéen till nästa albumrelease. Det hade varit så typiskt Krunegård, att sälja något så random som örngott. Vi får hålla tummarna. 

 

***

Till sist, lite sommarkänsla från Skansen. Vintern känns redan evighetslång, åtminstone för mig, men vetskapen om att det kommer en vår och sommar håller en uppe. Att det kommer kvällar som i klippet nedan, när Stockholm är oslagbart vackert och allt är lite enklare.

 

 

 

 

Något som är lika säkert som amen i kyrkan, är att Markus Krunegård ligger etta på min "top 5 artists" på Spotify. Jag vet inte hur tillförlitlig den är och hur de beräknar, men Krunegård ligger etta. Alltid.
Artisterna på platserna bakom varierar, ibland seglar nån random artist högt upp (Danny O'Keefe!) efter att jag lyssnat intensivt på en specifik låt (Good Time Charlie Got the Blues). Oftast handlar det om artister/band med bredare låtkataloger, några dyker upp på topplistan med jämna mellanrum. Fast ingen ruckar på Krunegård. Jag hoppas att det alltid kommer vara så. 

Idag sprang jag för första gången på evigheter. Jag springer inte lika graciöst och behärskat som Krunegård i "Korallreven & Vintergatan", snarare ser jag ut som en vådaskjuten björn med mitt flåsande och dåliga hållning när jag släpar mig fram. Men jag springer och jag mår så bra av det. Jag tror motion är räddningen för mig i vinter, det rensar ut kroppen på dåliga energier och rensar ut dåliga tankar i huvudet. Det behövs verkligen.
Nästa vecka börjar jag på gym och då ska jag också passa på att uppgradera spotifykontot till premium (min tveksamma återkoppling till det jag skrev tidigare). Det är förbannat tråkigt att gymma, men kanske kan genomlida om jag får lyssna på mina egna listor istället för Gladiatorernas Gymhits. Jag hoppas det. Tre månader med gym, sen är det vår. Det är bara att kämpa. 

 

Det börjar kännas lite mastigt att blogga varje dag, även om jag bara ska köra på till den 31:e. Så jag saktar lite ner på takten, och bloggar i veckan onsdag, lördag och söndag. Hörs då!

/J

Efter ett och ett halvt år med Dagenskrune är det dags för bloggens första (och sista) frågesport. Det kan ju vara ett lagom nöje en gråmulen söndag som denna. Jag har alltid gillat frågesporter, min akilleshäl är djur och natur-frågor medan jag är rätt vass på sport, nöje och historia. Och Krunegård-frågor är inte helt fel heller. Nedan tänkte jag köra en På Spåret-variant där jag söker en låt istället för en stad. Första ledtråden på tio poäng och sedan blir det lättare och lättare. Det kan vara en låt från vilken Krunegård-konstellation som helst, så fundera noga vid varje ledtråd. 

 

 

10 poäng: Place to be.

9 p: Låttitelns andra ord kan föra tankarna till en sagovärld.

8: Tidig, avskalad Laakso-låt.

7: Endast 1.33 lång.

6: Elfte låten på "I Miss you, I'm Pregnant".

5: En brittisk kultartist, död 1974, spelar en central roll i låten (och titeln)

4: "and I do believe that I, I do believe that I can"

3: my good friend Patrik told me how to play

2: just like our idol, we both love...

1: ...ja, vem? Svaret är låtens titel. 

 

10 poäng: Vid första framträdandet av denna låt ramlade det ner rosor från taket. 

9 p: Två politiker (tolkar jag det som) åt höger nämns i texten.

8: 4.48

7: "Tänker på otrohet o allt som är fult"

6: En smärtsam låt om saknad och mörka nätter, bland annat.

5: En tv4-programledare får sig en känga i slutet på låten.

4: "Ungdomliga ångesten, jag är för gammal för att ha den"

3: Från Prinsen av Peking, på albumspåret efter New York.

2: "Svetten täcker sängen allt jag vill är o vakna med dig tätt intill"

1: Motsatsen till dag efter dag.

-----------------------------------------------

Okej, det var kanske inte så jätteroligt så jag tror vi stannar här. Och jag antar att ni vid det här laget redan listat ut vilka låtar jag sökte. Svaret på första frågan var "Nick Drake" med Laakso. Tiopoängsledtråden är en låt av Nick Drake och resten säger nog sig självt. Någon som tog den på tio poäng?

 

Andra svaret var "Natt efter Natt" med Krunegård. När Krunegård spelade Natt efter Natt på Södra Teatern vid albumreleasen av Prinsen av Peking singlade det ner röda rosor (eller knoppar) och det var så fint. Politikerna jag syftade på var Fredrik och Filippa Reinfeldt ("Fredrik o Filippa, hon o han, alla har nånting att dölja"). TV4-programledaren är givetvis Malou von Siverts.

 

När jag har tråkigt på nätet söker sig mina fingrar ofta mot youtube, jag brukar hamna där mer eller mindre automatiskt. Och på youtube snöar jag lätt in på allt som är Krunegård-relaterat. Musikvideos, liveklipp från tvshower och mobilinspelningar etc. Så jag har ganska bra koll på Krunegård på youtube och idag tänkte jag lista mina favoriter därifrån (Laakso tar vi en annan dag).

 

Om vi bara pratar liveklipp och inte musikvideos så tror jag att jag sett följande youtubefilm flest gånger. Det är från Nyhetsmorgon 2009 och Markus Krunegårds framförande av Hela Livet var ett disco. Jag hamnar väldigt lätt framför den, det låter så tungt och så bra om gitarrerna och det är en grym version helt enkelt: 

 

 

Från samma år, 2009, hittar vi Krunegårds framträdande av "Ibland gör rätt..." på Popcirkus. Perfekt ljud, ursnygg Krunegård, fantastiskt låt och bra publik. En av youtubes bästa videos:

 

 

 

Livelåtar på youtube som är filmade på mobilen tenderar att bli ganska mediokra ljudmässigt men det finns vissa guldkorn. Ljudet på denna video är helt okej och jag älskar hur "Ingenting är Vettigt 03.30" låter här. Hoppas hoppas Krunegård återupplivar den live vid nästa turné.

 

 

Världens bästa Krunegård sjunger en av världens bästa låtar, mer behöver inte sägas:

 

 

Och så en klassiker, älskar energin och sommarkänslan i denna:

 

 

 Jag tror vi stannar där, man kan annars hålla på hur länge som helst...Så, vilka är era youtube-favoriter med Krunegård? Vad har jag missat?

Minns ni förra årets upplaga av Grammisgalan? Det var en ganska gapig och jobbig tillställning, ända fram tills Markus Krunegård satte sig vid pianot och stråkarna gick igång till "Askan är den bästa Jorden". Det var första gången Markus spelade låten live och istället för allt det tillgjorda på galan så fick vi något ärligt, naket och underbart bra. Rakt på, rakt in i hjärtat och Markus sjöng hur bra som helst. Det var något helt annat än allt annat på Grammisgalan och framträdandet var definitivt ett av mina bästa tvminnen från 2012. Synd bara att klippet inte längre finns på youtube.
Om en dryg månad är det dags för Grammisgalan igen och denna gång finns Markus med bland de nominerade. Markus är nominerad till Årets Album för Mänsklig Värme och som Årets Producent tillsammans med Lars Skoglund. Om det kommer räcka hela vägen för Markus är svårt att säga, men att bara vara nominerad till en Grammis är stort i sig. Det är Sveriges viktigaste och mest ansedda musikpris. Krunegård har varit nominerad förut och borde vunnit en redan Grammis 2008 för Markusevangeliet, men kanske är det dags nu. Den 20 februari vet vi svaret. 

 

***

För tidningen GAFFA är Markus Krunegård redan en vinnare. Han blev i dagarna utsedd till 2012:s bästa soloartist av tidningens läsare. Nästa vecka kommer Gaffa ut med ett nytt nummer och då lär vi hitta en intervju med Markus om priset och året som varit. 

 

***

Önsketänk till nästa nyår: "Nu ska 2013 summeras och bland årets bästa plattor hittar vi xx med xx, xxx med xxx och Laaksos comebackskiva xxx". 

 

***'

Dagenskrune sjunger ju på sista versen men som tur finns det andra Krunegård-fans som är redo att föra stafettpinnen vidare. Dagenskrune-läsaren, tillika mycket hängivna Krunegård-fanet Mattias har startat upp http://markusevangeliet.blogg.se/ tillsammans med sin vän Annie. Läsvärt och bra skrivet om allt som händer kring Krunegård, in o läs vetja! 

 

Samma duo finns även med i senaste P3 Star där de bland annat besöker Västerbron (börjar vid ca min 39): http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/135718?programid=2907

 

***

Jag har ibland funderat på att tatuera mig men kommit fram till att jag nog aldrig komma göra det (man sätter ju inga klistermärken på en ferrari, hö hö). Men om jag hade gjort det hade det nog blivit en textrad från Krunegårds verk. Om ni hade tatuerat in något Krunegård-relaterat, vad hade ni valt för text/motiv såfall? 
Hanna, som tidigare drev krunegårdfanblogg, körde på Fight the Fight (snyggt!):

Jag hade inga nyårslöften men natten till idag, runt 04, bestämde jag mig för att sluta dricka. Eller snarare ha ett uppehåll över vintern. Jag orkar inte festa mer, orka inte dricka mer. Igår hade jag knappt hämtat mig från nyårsafton men gick ut ändå. Man hittar alltid en anledning och denna gång firade jag att jag var tillbaka i Sthlm. Det var trevligt för all del, men peppen fanns inte där. Bland all trängsel och knuffande på dansgolvet blev jag matt, säkert 50 människor rörde mig under kvällen men ingen berörde mig.
Det går inte att hålla på o festa ons-fre-lör, jag är för gammal för det. Det finns ingen mening i det heller. Jag har dålig karaktär men nu får det bli ett uppehåll, eller ett försök till ett uppehåll. En paus jan-feb ska jag åtminstone klara. Jag kommer må bättre av det. 
Det är ingen stor grej, men jag hämtar ändå kraft från "Askan är den bästa jorden". Jag har lyssnat på den hela dagen. Den handlar ju framförallt om kärlek men den fungerar i många sammanhang och betyder mycket för många. "Det är först när man ger upp som det blir nått nytt". Det är dags för något nytt i mitt liv.

Tolvslaget brukar vara det mest minnesvärda på nyårsafton. Ett avslut på någonting och en början på någonting annat, något som är viktigt och som ska firas. Jag har höga toppar och djupa dalar när jag festar och just vid tolvslaget var jag likgiltig, i en krogkö i Malmö. Så denna gång var tolvslaget inget särskilt. Då minns jag hellre peppen och öset när DJ:n drog igång "Jag är en Vampyr" på stället vi besökte. Jag har ju hört den otaliga gånger ute och brukar tagga till, men denna gång kändes "Jag är en vampyr" extra mäktig. Kanske var det att jag festade med gamla vänner som jag inte träffat på länge, kanske behövde jag den låten särskilt mycket just då. Hur som helst så blev jag, och mina vänner med mig, sagolikt peppade. Adrenalin, svett och spruckna röster i härlig blandning. Vi rev stället och sen var jag inne i en topp igen. Det blev en lyckad nyårsafton.

2012 var ett bra år för mig men trenden mot slutet av året var inget vidare. Kanske kan 2013 bli avstamp på något bättre, man vill ju gärna tro det, men det går inte att förlita sig på år eller datum. Det är lätt att skylla på saker och säga "nästa år ska det bli bättre" men det är desto svårare att se till att det faktiskt händer. Det är helt upp till en själv, även om det inte skadar med lite hjälp på vägen.

 

Bakfyllan kändes lite lättare igår när man hade "PSL på konsert med Krunegård" att se framemot. Därför var det givetvis surt att SVT sköt upp programmet pga av nån fattig paralell-slalom. Från prime-time till lite väl sena 23.30 men hur som helst, vi som orkade stanna uppe fick vår belöning. Visst hade jag hoppats på lite andra klipp än de PSL redan lagt upp på sin sida, men sammantaget var det härligt att få återuppleva en del av den fantastiska konsertkvällen på Cirkus. 

 

Programmet hittar du här: http://blogg.svt.se/psl/2013/01/02/psl-pa-konsert-markus-krunegard/

 

Och Per Sinding-Larsens bonussnack med Markus om Laakso-comeback och nyårslöften (ej med i programmet) : http://blogg.svt.se/psl/2013/01/02/psl-pa-konsert-markus-krunegard/

 

Vi hörs imorgon igen. 

Bloggen har fört en tynande tillvaro den senaste tiden med allt färre inlägg från min sida. Kanske känner jag att jag inte har så mycket mer att skriva och tillföra, kanske beror det på lathet. Men jag tycker att Dagenskrune förtjänar ett bättre öde än att bara långsamt dö ut. Då är det bättre att gasa på en sista gång och krascha i en bergvägg. Den 31 januari kommer jag lägga ner bloggen, men fram tills dess blir det blogginlägg varje dag (med början 2 jan). Krunegård all over the top. Som en slags försenad julkalender. Hoppas ni hänger på.
Imorn firar vi in 2013, på nyårsdagen njuter vi av Krunegårds cirkuskonsert (svt2 19.30) och sen ska DagensKrune leva upp till sitt namn för första gången.

 

Tills nästa gång, underbara HETS:

 

 

Att Krunegårds fantastiska Cirkus-konsert ska sändas på nyårsdagen blev en fin julklapp. På prime-time dessutom, 20.30 på SVT2. Jag är ganska krasslig och återkommer med bloggandet när jag är på g igen, men tills dess: God jul alla fina läsare och god jul till Markus Krunegård.

 

Ha det bra så hörs vi.