Det är kanske inte "imorse" när man gick upp vid 11, men ändå, lyckan när man imorse vacklade fram till fönstret och termometern stod på plusgrader. En smakstart på dagen, en sån start som gör att morgonkaffet smakar lite bättre och utsikterna för de närmaste timmarna ser lite ljusare ut än vanligt. Kanske börjar vintern långsamt släppa greppet om Sthlm nu, kanske kan vi få en tidig vår i år. Att solen verkligen börjar värma redan i början på mars, att marken är fri från snön då. Kanske är det bara en dryg månad kvar och februari är kort. 

Inte för att jag mår dåligt av vintern, man måste ta tillvara på varje dag oavsett årstid, men jag längtar till att slänga av mig de tunga vinterkläderna och ta mig snyggare, lättare kläder. Alla blir lite vackrare och snällare på våren och det blir lite lättare helt enkelt. Jag har alltid varit lite av en drömmare, det låter som en klyscha men det är sant, och jag drömmer gärna om våren. Man får passa på att njuta av våren även före våren, för när den väl kommer går det så fort innan det helt plötsligt är juni och sommar. 

Kanske blir denna vår inte lika kaosartad som förra årets, ingen "This Spring" med drama och brusten kärlek. (This Spring, vilken otroligt bra låt förresten, en av de Laakso-låtar som jag tvunget måste sjunga med i varje gång jag lyssnar på den). För de närmaste månaderna ska jag försöka fortsätta på den inslagna vägen. Ligga lågt med tjejer, drama och alkohol och istället fokusera på träning, jobb, och välbefinnande. Ett tag, i höstas, ville jag väldigt gärna träffa nån, jag hade nån slags inställning om att jag inte skulle klara vintern utan kärlek. Så jag söp och festade och  gick mer och mer vilse i höstmörkret. Ett liv lite som första verserna "Lev som en gris dö som en hund" fast utan någon räddning, inget "Sen kom du". Men nu har jag som sagt bytt fokus och ska jag träffa nån så får hon hitta mig. Jag klarar mig utan den biten som det känns det nu. Jag känner mig starkare än på länge och jag vet vad jag vill för en gångs skull. 

Dessutom, om nu fastighetsägaren godkänner kontraktet, så kommer jag leva i nån slags ordnad tillvaro det närmaste året. Jag har bott i samma lägenhet rätt länge nu men jag har aldrig vetat hur länge jag kan eller får stanna. Men nu ser det ut som jag att kommer bo i Sthlm åtminstone ett år till. Ett år till med underbart vackra Sthlm, det är klart att det känns lovande. Och efter fyra år i Sthlm ska jag till och med folkbokföra mig här, för nu vet jag att jag kommer bli kvar. Det enda som återstår är att fixa ett jobb och jag har lite på gång, så jag tror att den biten löser sig inom kort. 

Det kanske ordnar sig för mig ändå.