Jag läste i en bok nyligen om känslan att tiden går fortare ju äldre man blir, att den känslan på något sätt är ganska naturlig. För när man är liten, säg fem år, så är ett år en otroligt stor del av ens liv. Medan ett år för en trettioåring passerar förbi snabbare eftersom det är en så pass liten del av ens liv. Jag vet inte, det ligger kanske något i det. 

Tiden sen jag startade DagensKrune för ett och ett halvt år sen har åtminstone gått väldigt fort. Det har hänt så otroligt mycket sen dess. Jag är kvar på samma plats i livet men från augusti 2011 har "allt" hänt. Det har varit uppbrott från jobb och relationer, nya möjligheter och nya relationer, vänner som försvunnit och vänner som tillkommit, vinterdepression och sommarlycka, fester, resor, festivaler och konserter. Och jag kan följa hela spektrat när jag läser gamla inlägg på DagensKrune, om mitt liv med ett slags Krunegård-soundtrack. Det var också tanken från början, att försöka sätta ord på hur mycket jag gillar Krunegårds musik och vad den betyder för mig. Jag tycker att det har framgått. 

Sen bloggstarten har Krunegård fått barn, startat och pausat Serenades, släppt nytt soloalbum och turnerat i Sverige och i USA. Det har funnits en hel del att skriva om och det är få artister som det händer lika mycket kring som med Krunegård. Nu känns det dock lagom att sätta punkt, jag vill inte upprepa mig för länge och jag känner mig klar med bloggen. Så jag tackar alla som läst och följt DagensKrune och tackar er för alla fina ord. Om vi inte hörs, så ses vi kanske på någon Krunegård- eller Laaksokonsert i framtiden. Det kommer förhoppningsvis många sådana tillfällen framöver.

 

Ta hand om er. 

/Jens

 

PS. Igår träffade jag Krunegård-fanet Mattias för första gången och det kändes passande med tanke på att han och kompisen Annie tagit över blogg-stafettpinnen från mig. Deras mycket läsvärda blogg heter http://markusevangeliet.blogg.se/. DS.