Hur som helst, formkurvan är i alla fall på väg uppåt efter fem veckors träning löpträning. Och Krunegårds musik har faktiskt hjälpt mig att nå mina personliga kilometer-mål. Jag springer aldrig med musik i öronen men för någon vecka sedan, när benen kändes som cement och lungorna gav igen för varje Lucky Strike, då, då satte jag på den enda låt jag har i mobilen. Everybody Hurts. Och på något sätt, med hjälp av denna fantastiska låt, lyckades jag ta mig ända fram i "mål". Jag kände med hela låten, glömde bort min sargade kropp och såg den härliga videon framför mig istället för grådasket. Och sprang hela vägen in. En härlig känsla. Hade jag haft musik i öronen hela tiden hade det nog bara gett mig en liten skjuts framåt, men efter att ha bara hört mitt eget flåsande i en halvtimme gav Everybody Hurts mig en riktig överväxel. En växel som kan bli användbar i själva loppet om en månad...

Och det är väl med löpningen och Krunegårds musik som med allt annat. Jag lyssnar på Krunegård när jag är nere och behöver bli upplyft, när jag mår dåligt och bara vill må dåligt, när jag är glad och vill vara glad, när jag vill bli peppad eller när jag bara vill lyssna på jäkligt bra musik. Det fungerar alltid.

***

Markus är klar för Storsjöyran och spelar på festivalen i Östersund den 28 juli. Lite mer festivalsnack blir det i nästa inlägg.

***

När vi ändå kom in på Laakso, läsaren Simon tipsade om denna från 2005. 
http://www.youtube.com/watch?v=8lNNI992tyw&feature=related

***

Och jag började faktiskt springa innan videon till "Vintergatan & Korallreven" släpptes. Hade varit lite väl hardcore annars. Det är förresten kanske den låten man ska köra som pepp-låt på tävling. Helt fantastisk är den iaf, har sagt det förut och säger det gärna igen.