Jag har fortfarande inte hämtat mig från gårdagens Markus Krunegård-manifestation på Cirkus. Ofta använder jag stora ord om Krunegård, det är fantastiskt, otroligt och bäst. Så jag vet inte riktigt vilka ord jag ska använda den här gången. För gårdagskvällen slog allt. Krunegård är fantastisk och han har aldrig varit lika fantastisk som igår. Det var den bästa konsert jag sett och upplevt, rakt igenom. Tre band som gav allt och fick allt tillbaka av publiken, nån slags besvarad kärlek som kallas publikatmosfär. Det var en mäktig kväll.

 

Laakso steg in till publikens jubel runt 19.40 och inledde med "Worst Case Scenario" och för mig är det typ världens bästa låt och den fick mig helt ur balans. Det blev minst sagt lite blött i ögonen. Inte bara för låtens skull utan också för att få se Sveriges bästa popband tillsammans igen. Det var överväldigande på ett fint sätt. Jag var inte riktigt med på tåget när de spelade live senast 2009 och när jag såg dem 2007 var jag inte riktigt med i matchen. Det var jag nu.  Underbart är kort men när Worst Case Scenario var slut kom "High Drama" och det behöver väl inte kommenteras ytterligare. Laakso följde sedan upp med "Confident is Sexy" (spelats live förut) och smärtande vackra "Death of US". Innan spelningen hade jag haft lite tankar på att Laakso kanske skulle spela en ny låt men jag vågade inte hoppas på det, det var nästan att begära lite för mycket. Men vi fick en ny låt och det är ju inte minst ett väldigt lovande besked inför fortsättningen. "Så här låter framtiden" sa Markus och körde igång "Always Inviting Trouble" som var riktigt ösig och hård. Det var lite som att bli överkörd av ett snabbtåg och jag kan inte vänta tills låten släpps på skiva (för det får vi väl hoppas?). När, eller om Laakso gör comeback, lär de komma tillbaka med full kraft. Nästa låt blev "Västerbron" och tillhörande allsång, helt enkelt otroligt bra. Konserten avslutades med episka "Someone Someone" och det blev ett väldigt bra avslut. Vi hade gärna hört ännu fler låtar men den här teasern inför framtiden var mer än tillräcklig. Redan där hade jag kunnat gå hem väldigt lycklig. 

Men då hade det bara börjat.

En halvtimme efter Laakso spelat klart var Krunegård tillbaka. Jag har sett Krunegård ett par gånger tidigare i år och även om det varit bra har jag ändå känt att han kan ännu bättre. Och helt klart har Krunegård hittat rätt till höstturnén. Det har låtit väldigt bra om höstens tidigare konserter och som Krunegård levererade igår. Det känns som att Markus hittat nyckeln till att få ut det mesta av varje låt, och särskilt de nya låtarna känns mycket mer genomarbetade nu än i våras/somras.

Markus inledde med MInusgrader Rensar Luften och jag älskar hur han bygger upp låten live, det låter så pampigt och starkt. Bandet levererade sedan Everybody Hurts som aldrig låtit bättre, Markus sjöng första versen ensam innan låten började om och bandet drog igång på full kraft, så himla effektivt. Efter låtar som "Hela Livet är ett disco", "Vår Sista Dans" "Vampyr", och allsång på "Askan är den bästa jorden" kom konsertens största höjdpunkt: "Korallreven och Vintergatan". Så otroligt mäktig. Den låter så jävla bra nu, allt bara stämmer. Publiken sjunger med i kördelen och mitt i låten kör Markus igång ett härligt brandtal innan låten bara urartar i "Mänsklig värme, snälla kom närmre!". En riktig urladdning på alla sätt. 

Och när vi ändå är inne på urladdningar. Jag vet inte efter vilken låt Hets kom in men helt plötsligt stod de där tillsammans igen och rev av smått ursinniga "Neråt bakåt". Helt otroligt riv. Sen blev det mer eller mindre glädjekaos där jag stod, till tonerna och öset av "Hasses brorsas låtsassyrras fest kompis fest". Hets avslutade sedan med "Trist Javisst" och det var galet och galet bra. Jag önskade några låtar igår på bloggen men jag hade inte velat byta in enda mot de vi fick höra, för det var så bra. Kan man önska en comeback av Hets också?

Första extranummerna med Markus bestod i urstarka "Hollywood Hills", "Love of my Life", "Ibland gör man rätt" innan Markus kom tillbaka en sista gång för Stjärnfallet, ackombanjerad av ett dragspel. Det var så vackert och bra. När jublet hade allt lagt sig efteråt och lamporna tänts fortsatte allsången på Stjärnfallet och det var så fint. 

Den var en sån kväll när allt stämde och Markus konstaterade själv på Instagram efteråt att det var hans "livs kväll". Själv är jag så otroligt glad att jag fick uppleva den. 

Och ni som inte sett Markus i höst än har något att se framemot. Har ni möjlighet att se honom i höst, så gör det. För Markus Krunegård har aldrig varit bättre. 

 

Spelningen från igår kommer sändas på radio imorn på Musikguiden och jag hoppas att det framgår hur jäkla bra det var. Det är inte alltid det går igenom rutan eller radion, men det borde göra det nu. Ska ni se Krunegård senare i höst så lyssna inte på gårdagens konsert, ha det framför er istället. Det blir något särskilt. 

 

Nu får man försöka ladda om till fredag och Malmö-spelningen. Puh.