Jag har aldrig varit särskilt bra på låttexter. Vissa, som mitt förra ex, kan lyssna på en låt några gånger och sedan sjunga texten utantill. Själv är mitt textminne lika uselt som mitt lokalsinne, och for the record så kan jag fiortfarande gå vilse i min egen lilla hemstad. Det är så det är bara. Men texten till fantastiska New York tror jag sitter. 
När Prinsen av Peking släpptes hösten 2009 var det den låten, tillsammans med Hela Livet var ett Disco, som jag och min vän tog till oss först. Vi sjöng alltid med på New York, aldrig förutbestämt utan spontant varje gång den kom igång. Det går ju bara inte att låta bli, rent reflexmässigt så sjunger jag alltid när versen drar igång med "14 timmar på ett flyg..." (Efter askmolnet på Island året efter bytte jag ut "Mellanlandar i Reykjavik" till "Mellankraschar i Reykjavik", inte särskilt kul men ändå)

New York går fortfarande väldigt frekvent i skivspelaren/spotify. Låten har ett härligt flyt och jag gillar själva ljudbilden väldigt mycket med det intensiva pianot och tempohöjningen efter en minut. Men framförallt är texten underbar med flera sköna rader. Min favoritrad är fortfarande "Sover mina timmar helt okej, drömmer faktiskt inte om dig" är min favoritrad. Jag tycker att den är fin.*

Jag såg Markus på Södra Teatern när han spelade låten första gången. Han berättade då om en del av bakgrunden till låten. Om jag minns rätt så berättade Markus att låten utgick från ett dåligt resminne i New York, om en resa där han skulle träffa nån tjej i NYC men som slutade med att han ringde in en kompis från Sverige för att hålla honom sällskap. Det var ingen lyckad resa, men resan blev till en väldigt bra låt. 

Och om en dryg månad ska jag själv till New York. Jag är i stort sett alltid fattig men efter sommaren hade jag lite pengar över, och hellre än att lägga dem på mat eller annat tråkigt, så spontanbokade jag en resa när pengar fanns. Det blir 15 dagar i världens bästa land, i NYC, Boston, Philadelphia och Washington D.C. De flesta av dagarna kommer att tillbringas i just New York, där jag ska dricka öl, äta hamburgare, gå på baseball, kolla på höga hus, sjunga karaoke osv. Leva typ.

De har som bekant även kändis-sightseeing, Seinfeld-turer och Sex and the City-turer i New York. Jag var lite sugen på Seinfeldturen, det var en fantastiskt bra serie, men jag vet inte om det är så roligt att besöka det där caféet ändå. Då åker jag hellre i Krunegårds fotspår. En ny "tur" där man spårar i Italien, satsar allt på rött i roulette och besöker en nattöppen tatuerare. Det låter klart roligare.

Det känns väldigt lovande på förhand, men visst kan det bli fiasko också. Jag ska bo hos någon slags vän, vi träffades för några veckor sedan och vi vet inte särskilt mycket om varandra. Det kan nog gå lite hur som helst, men jag tar den risken. I nödfall får jag väl ringa in någon vän från Sverige.

Överlag har man lite för stora förväntningar på resor. Det som ska bli fantastiskt blir sällan det. Ens liv blir inte bättre för att man är på en annan bättre plats, om man mår dåligt från början. Men oavsett, det viktigaste är att man försöker. Och jag kommer verkligen försöka göra denna resa till den bästa hittills. Jag ska ha en jäkla bra inställning helt enkelt, 100 procent sorglöst liv i 15 dagar. Det ska man väl klara i en stad som NYC.

Svarta fasader står som speglar när jag tittar i dom så ser jag att jag
faktiskt är glad, det har inte hänt sen inte vet jag.
Svarta fasader står som speglar vinkar in en av alla gula bilar sen
klubb, klubb, klubb o jag börjar bli jättefull.

***
Vi kör en liten nyhetsupdate nästa vecka istället. Ha det fint i helgen!
/J